 |
| Foto: Samuel Edsmyr |
Agnes Grahns Dreamland släpptes i fredags och jag skrev en recension om den på releasedagen. Jag kan redan nu känna att låten kommer vara en av mina mest spelade när året är slut. Det finns en närhet i Agnes röst, en korg av känslor som alla släpps ut just i hennes röst. Det är både drömskt och mycket vackert. Idag gästar Agnes bloggen för ett musikminne!
Jag har skrivit musik väldigt länge, men det tog ett tag innan jag vågade ta steget till att sjunga en egen låt live. Det var först när jag gick på Folkhögskola. Jag minns det så väl hur jag hade suttit och knapat ihop min låt "Hey sister" på mitt rum och skulle nu ta med den till replokalen och spela den tillsammans med några musikerklasskompisar. Det var så fruktansvärt nervöst, hur skulle dom ta emot det? Jag läste av varenda nyans i deras ansikten för att försöka läsa av vad de tyckte. Jag minns att de var så himla opedagogiska. Inte ett endaste litet "åh vilken fin låt", fick jag. Efteråt mådde jag hemskt. Sen kom konsertdagen. Vi skulle ha "kvinnokonsert" och bara spela musik av kvinnliga kompositörer. Vilket passade då bättre än att jag skulle spela en egen låt? Framförandet gick bra och jag fick en sån revansch efter det dåliga repet. Jag kände mig så fruktansvärt stolt!
Numera kastar jag bara fram en låt på ett rep och bryr mig inte lika mycket om vad musikerna runt mig tycker. Men det här minnet av första gången kommer jag aldrig glömma. Det är så många små hinder man behöver ta sig över som konstnär. Lite så känns det nu också när jag släpper musik för första gången. Det är läskigt och allt på vägen har inte alltid känts 100, men jag är så stolt över att jag tagit det steget!
/ Agnes Grahn
Lyssna på Dreamland här nedan!
