 |
| Foto: Press |
Tomas Rimeika släpper idag albumet Våga! Det känns väldigt befriande att lyssna på honom. Det är musik som bär på öppna sinnen och som tar en långt ifrån det destruktiva, den där mansrollen som försöker söndra och härska och som på många sätt föraktar svaghet. Det är musik som gör upp med det där, som vill vara en motpol och som samtidigt får en att vilja dansa. Jag älskar Räddades av en sång och ryser av välbehag av nästföljande Sommaren '17. Den 22 september spelar Tomas på Porter Pelle här i Göteborg. Idag gästar han bloggens serie Musikminne!
- Musik kan rädda liv. Det är viktigare än medicin.
Jag hajade till. Gråkallt ute, men inne var det varmt. Vi hade just ätit.
- Skitsnack. Musik är bara en hobby, betyder inget i det stora hela. Att vara musiker är inget riktigt jobb.
Så kunde jag svarat. Har varit nära de tankarna. Men jag var tyst. För det låg mycket i det han sagt, även om jag inte minns exakt.
Min kompis är både läkare och musiker. Jobbar på sjukhus och turnerar sen i månader. En förebild.
Han fortsatte berätta om lyckliga livegig och arbetet som läkare. Och jag började tänka på vad jag själv sett.
När jag spelat på Katalin i Uppsala och Stina kom fram till mig, kramade mig hårt och sa: ‘’Du har räddat mig’’.
När jag spelat i USA, Tyskland, Tjeckien, England, Sverige på stora festivaler och i källare: publikens öppna ansikten, tårar, glädje, och vad de sa sen.
London: ‘’Absolutely f****** brilliant’’, Stockholm: ‘’Jag kom bort från det som gnagde i mig’’ Berlin: ‘’The best thing I’ve seen.’’
Så jag vet att musik kan rädda liv.
Håller du med? Eller tycker du att musik och hälsa inte hör ihop? Att musik är flum? Att medicin och piller är viktigare för kroppen än musik?
För mig är musik ett livselixir. Laleh, Håkan Hellström, Thomas Stenström får mig att känna. De skapar magi i kroppen.
Minns hur jag grät och sjöng på en Håkankonsert tills jag blev tom och lycklig. Minns att jag läste att läkare ordinerar sång till långtidssjuka, eftersom studier visat att det har goda effekter på hälsan.
Jag tror folk har mått extra dåligt senaste tiden för att livemusiken gått på knäna. Jag tror vi behöver vara i musiken tillsammans. Jag tror vi behöver det ofta, för annars mår vi sämre.
Vad tror du? Tror du också att brist på musik får oss att må skit? Mår du bättre när du lyssnar på musik? Eller spelar det ingen roll?
För mig började allt med darrande händer. Bländande ljus. Jag var sexton, stod rädd på Medis scen, men visste att jag var på rätt plats. Exakt rätt plats.
Plötsligt slog Filip ett C på gitarren. Publikens jubel steg mot taket. Mina fingrar steg också i ett segertecken. Och vi spelade. Sen dess har jag haft hundratals gig på båda sidor av Atlanten, rivit murar och sett människor förändras av musiken. Jag förstod det inte då, men musiken räddade mitt liv den kvällen på Medis.
Har du också något starkt musikminne som påverkat dig? Håller du med om att musik kan rädda liv? Eller räddas våra liv mer effektivt av medicinska behandlingar?
Jag vill gärna veta vad du tycker.
Den här sången är bättre än medicin för mig. Den heter Våga (på nytt). Den handlar om att våga komma ut, våga vara i musiken. Våga riva murar.
Den finns på mitt andra album Våga som nyss har släppts.
Hur känner du? Mår du bättre av den här låten?
Vi ses i musiken!
/ Tomas Rimeika
Lyssna på albumet här nedan, inklusive den fina Våga (på nytt)!
