Jag skrev om Siiri när hon var aktuell med singeln Morning train och det är en av de låtar som jag lyssnat mest på det här året. Jag påmindes om Dolores O’Riordan när jag hörde Siiris röst första gången och den känslan stannar på hennes debutalbum Just the beginning som ofta klär sig i en lite vemodig folkpoppig dress - ibland byter det om och blir till Summer of 1992 som, när Siiri uppmanar till ”Dance, Dance”, sprider en stor lycka från munnen ner till tårna. Den har en melodi som verkligen ler. Samma sak gäller The thing is.
Samtidigt finns en elektrisk touch i materialet, en fantastisk känsla som om vi befinner oss där Siiri är och hon sjunger för oss live. Där fångar I’m lost mig. Det är vemodigt men dansant på samma gång. Jag älskar låtar som rymmer många känslor på samma gång, där texten bär en och melodin en annan. Det är i kontrasterna magin föds.
I’ve been searching är en annan höjdpunkt där Siiris röst känns närmare och lyfts fram på ett annat sätt. Jag gillar när den gör det, den är som klippt och skuren för att berätta varma berättelser långt in på nätterna. Textmässigt går albumet igenom olika händelser ur livet och bearbetar dem och tar med sig något ljusare ut till andra sidan berättelsen. Det är en resa genom flera olika delar av livet.
Avslutar albumet gör Curiousity och nyfikenhet är ett ord som beskriver albumet på ett bra sätt. Det är många blandade känslor som lyfts fram men överlag känns musiken nyfiken och sökande och inte rädd för att prova saker. Nyfiken på livet och vad som väntar härnäst. Det finns en stor glädje som märks av i musiken, flera av melodierna ler sig verkligen fram. Men Siiris röst gör det som sagt än mer speciellt och lyfter musiken ännu en bit.
Jag hoppas många kommer ta till sig albumet i vinter. Det här är som albumtiteln säger bara början.
Lyssna här nedan!
