 |
| Foto: Göran Segeholm |
Författaren Christoffer Holst debuterade med Mitt hjärta går på 2015. Och det är väl just böcker som låter ens hjärta går på som berör som mest! Nu är Christoffer aktuell med spökhistorien Väntar tills natten kommer. Här nedan berättar Christoffer om nya boken, om författarklyschor och om vad han själv blir skrämd av.
Berätta lite om dig själv!
- Jag heter Christoffer Holst, är tjugosex år gammal och bor i Stockholm. Och så är jag författare och är väldigt glad för att jag får skriva böcker och bli utgiven. Det är en otroligt härlig känsla. Dock är jag inte författare på heltid, utan på dagtid jobbar jag som redaktör på ett färgglatt bokförlag i Stockholm. Så mycket i mitt liv kretsar kring böcker, kan man säga. Och i övrigt gillar jag att dricka ekfatslagrad Chardonnay och drömma om resor till Italien.
Minns du första gången du kände ”Jag vill bli författare?”
- Nej, men jag minns däremot första gången jag kände att jag ville spela in en film. En sommar när jag var tolv år hade de Hitchcock-maraton på teve och jag såg alla hans klassiker. Jag tyckte de var helt otroliga, trots att de alla hade minst fyrtio, femtio år på nacken, och då bestämde jag mig för att jag ville jobba med film. Men sedan är det helt vansinnigt dyrt att spela in film och när jag insåg att jag inte hade råd att samla ihop 200 miljoner på egen hand bestämde jag mig för att börja skriva i stället. Det är helt gratis, men man får fortfarande berätta historier. Och så fastnade jag!
När och hur fick du idén till Väntar tills natten kommer?
- Min mamma och hennes man hade en fantastisk stuga vid Vänerns kant en gång. Jag var där väldigt mycket som barn och tyckte omgivningen var helt magisk, från altanen kunde man verkligen se ut över hela sjön. När de bestämde sig för att sälja stugan för några år sedan blev jag så ledsen att jag aldrig mer skulle få vara där, så jag tror att jag skrev denna bok lite som ett farväl-brev till stugan. Det sammanföll väldigt bra med att jag ville testa att skriva en skräckroman, den dalsländska miljön är väldigt mystisk och spännande.
Vad kan du berätta om boken?
- Den handlar om Sam och Lukas, två sjuttonåriga killar som haft ett distansförhållande under ett år, men som nu äntligen kommer få spendera sommaren tillsammans i en skruttig liten stuga vid Vänerns kant, som de hittat på nätet. Medan Sam extraknäcker på bygdens museum blir Lukas mer och mer involverad i stugans mystiska förflutna. Och en natt strålar ett ljus in från sjön … Någon vill kontakta honom.
Vad var roligast respektive svårast under arbetet med boken?
- Det roligaste var faktiskt att få gå fullt in i ”drömmen om landet”-grejen. Jag är själv en person som ofta drömmer om hur livet hade varit bland gröna buskar och inlandssjöar, men är också väldigt mycket stadsråtta. Lukas i boken är precis likadan. Sedan var det förstås kul att få skildra en tonårsförälskelse. Men det var också det som var det svåraste. Tonåringar har ju väldigt mycket känslor. Mer än vad som är sunt, haha. Att kliva in i den rollen igen var speciellt.
Berätta lite om huvudkaraktärerna Sam och Lukas!
- Lukas är en Stockholmsfödd drama queen, medan Sam har fötterna mer på jorden. Jag tycker att de kompletterar varandra väldigt bra, och jag var nog själv en blandning av de båda när jag var tonåring. Sedan har de väldigt olika bakgrunder. Lukas kommer från en strulig bakgrund där han fått klara sig mycket själv och Sam är uppväxt i en lyxig villa i en av Göteborgs finare förorter. Det var väldigt roligt att få leka med dessa olikheter.
Vad blir du själv skrämd av?
- Nyheterna, så jag måste ibland pausa från det. Och deckare som blir för blodiga kan jag ha svårt för. Jag började läsa Sandmannen av Lars Kepler en gång och den blev så jävla mörk att jag var tvungen att sluta för att inte behöva söva ner mig med ångestdämpande piller.
I september släpps också romanen För oss är natten ljus. Skriver du på flera böcker samtidigt eller hur jobbar du?
- Jag kan bara skriva en bok i taget, men jag är rätt produktiv. Mitt mål är att skriva minst två böcker om året, och det funkar bra med tanke på att jag både skriver vuxenromaner och ungdomsböcker. För oss är natten ljus är den totala motsatsen till Väntar tills natten kommer, en väldigt humoristisk feelgood i New York-miljö. Det är så kul att få röra sig i olika världar, så jag tror att det också är min drivkraft till att skriva mycket.
Din debutroman Mitt hjärta går på ska bli film, vad är senaste nytt i det projektet?
- Åh, jag har faktiskt ingen aning. Jag har förstått att det är väldigt svårt och tidskrävande att få ihop pengar till en film. Så rättigheterna är sålda, och jag hoppas såklart att det blir av! Men jag vet inte så mycket mer i nuläget.
Det finns så många författar-klyschor om hur en författare ska vara, finns det någon du tycker stämmer hos dig?
- Haha, kanske. Jag älskar vin. Många författare älskar vin. Fråga mig inte varför. Och jag är väldigt nyfiken av mig. Jag gillar att lyssna på människors livshistorier. Men en klyscha som absolut inte stämmer är att alla författare på något sätt skulle vara svåra konstnärer som liiiiiiider med varje ord de skriver. Jag är inte sån, och jag vill inte vara en sån klyscha, mitt skrivande är lustdrivet och jag förstår inte varför människor som tycker skrivprocessen är ett helvete skriver. Man ska ju göra sånt som man tycker är kul!
Behöver du något speciellt omkring dig för att kunna skriva?
- Massor av kaffe. Och jag gillar att skriva till musik. Dolly Parton när jag skriver feelgood och läskiga filmsoundtracks när jag skriver skräck.
Har du någon bok som betytt lite extra för dig och i så fall vilken?
- Åh, många! Framför allt älskar jag Emma Hambergs böcker. Hon skriver väldigt varma feelgoodhistorier, och det var nog hennes böcker som framför allt fick mig att börja skriva feelgood. Men när det kommer till spänning älskar jag Sharon Bolton. Hennes deckare är kusliga, rafflande och regelrätta lektioner i hur man bygger upp spänning!
Finns det någon författare som du slukar allting av?
- Ja, då måste det vara Emma Hamberg. Jag hade till och med kunnat läsa hennes bokföring. Emma for president!
Vad brinner du för i livet, förutom skrivandet?
- Jag önskar att jag kunde svara något beundransvärt. Att hjälpa människor i nöd, eller sånt. Jag borde verkligen bättre mig där. Jag blir tvungen att svara att jag brinner för människorna i min närhet. Min kille, min familj och mina vänner. Och så brinner jag för god mat och gott vin. Det är det bästa som finns i livet!
Hur förhåller du dig till recensioner? Läser du allt som skrivs om dig?
- När en bok precis har släppts brukar jag google-knarka lite. Mina böcker har tacksamt nog fått fina mottaganden hos många läsare, så jag har haft tur där. Men jag är inte överdrivet känslig för recensioner, tror jag. Jag skriver underhållning och om någon inte gillar en bok är det helt okej.
Vad kännetecknar en bra bok för dig?
- Det viktigaste med en bok är att man ska vilja fortsätta läsa vidare. Om man inte vill det så har författaren missat det viktigaste. Drivet måste finnas där. Sen är jag en sucker för humor, även i mörka historier. Den balansen tycker jag är superviktig. Livet är inte svartvitt, aldrig helt perfekt, aldrig heller fullkomligt kolsvart. Det måste finnas nyanser.
Hur mycket av ditt eget liv finns i dina böcker?
- Inte jättemycket tror jag. Jag gillar ju att skriva just för att jag får kliva in i andra världar och uppleva andra saker. Jag får bli förälskad på nytt, lösa brott, resa, byta namn, se annorlunda ut, fastna i gamla mysterium … Det är det som är charmen med att vara författare, att man får leva i andra verkligheter ett litet tag. Och jag skriver hellre om de världarna än mitt eget liv.
Om du var en karaktär i en bok, vem skulle du vara då och varför?
- Gud vad svårt. Kanske en Nora Roberts-karaktär. De får alltid hångla med de snyggaste killarna och flytta in i de finaste husen, samtidigt som de lever generellt spännande liv. Det vore väl härligt?
Till sist, vilket är det finaste ordet du vet?
- ”Hej”.
Väntar tills natten kommer finns ute nu och finns att köpa på bland annat Bokus.
