tisdag 27 maj 2025

Vasas flora och fauna (Feat. Folke Nikanor) - Vit eld


Folke Nikanor och Vasas flora och fauna har haft en del fina samarbeten, Blå Donau samt Viking Leonella är fantastiska låtar som jag alltid kommer bära med mig. Jag minns när jag såg Vasas flora och fauna i Göteborg för några år sedan och hur de fick hela lokalen att slappna av. De pratade fint om Niklas Johanssons Folke Nikanor på konserten och gjorde en storartad version av Viking Leonella därefter. Senast vi hörde från Vasas flora var med albumet
Man blåser bort som släpptes 2023. Det var bandets femte album i ordningen och nu är ett sjätte album på gång, där singeln Vit Eld är först ut. Den låten jag återvänder till gång på gång från förra albumet är Verksamheten upphör, där Tina Kärkinen och Daniel Ventus där en sorgsen klarinett färdas genom duons musikaliska universum. Det är en fantastiskt vacker låt och det är toner jag gärna dyker ned i ofta. I övrigt är duon fantastiska på att fånga det lilla och lite absurda i vardagen och monterar speglar i alla sina texter så man lätt kan spegla sig i dem och känna igen sig. De är ofta både roliga och tänkvärda. Lekfull vardag möter en vemodig dito och ofta går det vemodiga in i det lekfulla och tvärtom. Oavsett så är det musik som alltid fängslar mig. 

Jag ser ofta Folke Nikanors låtar som en utsträckt arm. Den utsträckta armen leder alltid till spännande musikaliska möten och även om jag på många sätt hann vänja mig vid hans låtar där han bjöd in en artist att sjunga, så var hans senaste instrumentala album Melodianien något som hade ett eget språk och som sa minst lika mycket som låtarna på Främmande. Skeletor exempelvis var en nyckel till en mer färglagd värld, där världen fick mer och mer färg för varje minut som låten pågick. Han är fantastisk på att skapa händelser i sin musik, händelser som ger avtryck inom en. Senast vi hörde från Folke var på singeln Samtiden & Framtiden, en låt han gjorde tillsammans med Nordmark. En oerhört fin låt om ursprung och att fånga en mening men världen man lever i, tiden man befinner sig i. 

Vit Eld heter alltså senaste samarbetet mellan Vasas flora och fauna och Folke Nikanor. Det är en fartfylld elektronisk dans. Det är en dansant och glad låt till ytan men som jag tolkar som en bearbetning av att känna sig fast och behöva röra på sig. Ibland behöver ens liv nya kablar, när man känner sig trasig och ofullständig. Man behöver slita sig loss från det gråa och från tristessen, från det som håller en fången. Men det är svårt att skaka av sig allt det jobbiga, allt som tynger och monterar ned en. Oavsett är det en fantastisk pärla som får både huset, gatorna och en själv att skaka loss.

Lyssna här nedan!