Gräset längtar bort från marken, precis som viskningarna ifrån ängarna. Vi står bland det som vintern har glömt att plocka undan. Solen bakar små fräknar längs din kind och jag ser dig var jag än vänder mig.
Lyckan har oss som betesmark och jag letar efter ett liv där orken går med vinst. Mörkret ska inte nå oss, inte lyfta ett finger. Jag vill fortsätta se dig var jag än vänder mig.
Ljuset tycks vara längre än jag trott. Det är ett lättare kilo, ett uppdraget lugn och jag ser dig var jag än vänder mig.