De fem bästa låtarna 2020

1. Sara Yasmines Okända land finns i två versioner på albumet Osårbar. Båda är bra, men det som berör mest är den akustiska versionen. De låtar som berör mest på albumet är paradoxalt nog, sett till albumtiteln, de som känns mest sårbara. När Sara gång på gång sjunger ”Jag håller din hand” i slutet på låten, tillsammans med det vackra pianot så lyssnar jag på detta årets mest fantastiska musikaliska ögonblick. Ett förstående och bräckligt ögonblick, som samtidigt är väldigt romantiskt. 

 

2. Klara Andéns låt Nu har jag varnat dig är en melodiös pärla om att komma över någon. Hade det inte varit en pandemi så hade det varit en självklar låt på alla dansgolv. I slutet så stegras allt, tempot höjs och de spritter i kroppen. Det är vemodigt, samtidigt som melodin får en att vilja dansa. Fantastiskt. 

 

3. Diza Guava sjunger ärligt och rakt om kärlek på sin debut-EP. Allra bäst blir det på låten Atmosfär. Om att såra någon och så försvinner den från ens liv. Men man saknar personen och undrar hur man egentligen ska kunna leva utan den. Kan någon visa hur man gör? Dizas röst skär upp ens själ. Plågsamt vackert.

 

4. Michael Stipes samarbete med Big Red Machine mynnade ut i låten No time for love like now. En låt som skrevs innan pandemin, men som på många sätt sammanfattar mångas känslor under den. En låt som kanske berörde ännu mer dock när Michael Stipe sjöng den live, från sitt hem. Men ändock en mycket stark låt, och den släpptes verkligen i rätt tid. 

 

5. 2020 bjöd på ett nytt album av Anna Järvinen, Vestigia Terrent. Titellåten på albumet lyssnade jag på nonstop när albumet kom ut. Annas drömmiga röst målar upp något vemodigt, något flyktigt. En vissling inleder, ett piano kommer in och drömmen inleds när Annas röst hörs.