söndag 22 mars 2009

vänder natt igen

närhet, förväntningar

i sommar vill jag slå
ett slag för rätten att vara
osexig på ett dansgolv
att skita i alla jävla förväntningar
att försvinna in i massan och bara
vara som man är
det är det som är magin förstår ni.

egentligen handlar allt om närhet.
och inte bara sån där fysisk med
kramar och sex och så.
utan mer om känslan att vara två.
känslan att man inte är ensam.
att någon annan känner
samma känslor samtidigt.

sova tillsammans

- det finns nog ingen som sover bra i en liten säng med någon man älskar
- om inte känslorna är lika små som sängen…
- jag vill sova med henne nu, ta av hennes kläder innan vi ska lägga oss.
jag ser säkert helt uppsvälld ut. hela min kropp är fylld av henne.
jag vill ringa henne men när hon svarar saknar jag mun.

det spruckna håller längst

vi pratade och jag sa
bara tråkiga saker
jag sa bara samma tråkiga
saker som alltid
och det är så fruktansvärt hemskt
att jag bara kan säga tråkiga saker för du
jag skulle vilja säga dig
världens vackraste saker
eller åtminstone berätta
nåt litet om mig själv
men jag vågar aldrig
jag vågar aldrig och
det slutar alltid likadant.

och nu är det
såhär att du måste våga och jag måste våga
men ingen av oss vågar.
jag är så snabb med att
packa väskorna när jag verkligen vill stanna


bygger jag murar är det inte för att hålla dig utanför
utan för att hålla mig själv kvar innanför

jag håller aldrig ända fram.
alltid gör jag dig besviken.
jag sitter här och önskar
mig någon annanstans.
och jag upprepar orden för mig själv.
nej. inte så att du ska förstå vad jag menar.
jag vill aldrig göra det för
lätt för dig att förstå.
jag vill aldrig vara för tydlig.
det är en annan av mina rädslor.
inte vara för tydlig.

när två människors lukt blandas

jag vill att du ska vara här
på mitt rum och se mig i ögonen.
jag vill att du ska finnas. på riktigt.
jag vill krama dig och klä av dig
vill ha nånstans att göra
av all min värme
men du är fegast i världen.
eller inte fegast då för det är ju jag.
men näst fegast.
du klarar inte av
att säga nåt och jag klarar
inte av att säga nåt.
och så skiljs vi åt med
kompiskram precis som vanligt
och du går ut genom min dörr
och jag faller ner på golvet och gråter
för jag är så
fruktansvärt jävla kär i dig
att det inte finns ord

vill be dig stanna
och kasta ankar i mig inatt
för stormen är på väg
och när vi somnar
kan vi intala oss själva
att det här är
det vackraste liv vi någonsin levt
det vackraste liv vi någonsin kommer leva

2 kommentarer:

  1. Hahaha, nej men en spikmatta hade rått på det där =)

    SvaraRadera
  2. du är så bra. så bra. den här texten. det känns som om den handlar om mitt liv. jag är hon och du är mitt ex.

    SvaraRadera