fredag 8 maj 2020

"Jag vill gärna tro att min musik kan skänka glädje och hopp till lyssnare. Jag tror det är något som behövs just nu"

Foto: Adrian Pehrson

Vendela Estelle släppte sin vackra debutsingel Hopeless romantic i mars och idag släpper hon efterföljande Coverboy. Här nedan berättar hon om nya singeln, om inspelningen i Los Angeles och om romantik. 

Hur skulle du beskriva dig själv och hur reflekteras det i din musik?  
- Jag har alltid levt lite i min egen värld. När mina vänner lyssnade på pop lyssnade jag hellre på klassiska jazzlåtar och drömde mig ofta bort till romantiska Paris under förra seklet. Redan när jag var 13 år började jag uttrycka mig genom musik och blev främst inspirerad av sångerskor som Etta James, Ella Fitzgerald och Billie Holiday. Dem romantiska och känslofyllda melodierna från jazzen har hjälpt mig skapa mitt romantiska sound, men artister som Beyoncé, Drake och Lana Del Rey har bidragit till mitt mer moderna jazzsound. 

Berätta om Coverboy! Vad är det för en slags låt?  
- Coverboy är en modern blueslåt som representerar mitt ”Old school”-hjärta. Den uttrycker en mer passionerad sida av mig med text inspirerad av klassiska kärlekshistorier. 

Du spelade in i Los Angeles om jag förstått det rätt. Hur var det?  
- Hela den kommande EP:n är skriven och inspelad i Los Angeles. Efter att jag tog studenten från Rytmus Musikgymnasium i somras hade jag redan planerat att åka direkt till LA för att förverkliga mina drömmar. Väl där hann jag knappt kliva av planet innan min dröm gick i uppfyllelse, jag sprang nämligen på låtskrivaren Aleena Gibson som tillsammans med mig skrivit hela skivan. Där startade vårt samarbete och ett halvår senare var EP:n klar och är nu redo att släppas i höst. 

Förra singeln hette Hopeless Romantic, vad är romantik för dig? 
- Romantik är enkelt, det handlar om små omtankar snarare än överdådiga gester. Alla har olika syn på romantik, jag tror min är ganska klassisk. 100 röda rosor attraherar mig inte, inte heller gör presenter eller komplimanger. Vad som rör mig är känslor, djupa tankar och enkla saker som att ligga i gräset och titta på moln tillsammans. Som barn hade jag lätt för att visa kärlek, jag kommer ihåg hur jag satt hemma och ritade ett alla hjärtans dag-kort i timmar för att ge till den söta killen i klassen. Han fick det, kastade det och sa ingenting till mig, jag blev självklart förkrossad... Men insåg att alla nog inte har lika lätt för att visa känslor som mig. Många kanske ser det som en svaghet men jag ser det som någonting bra. 

Hur har allt med Corona påverkat dig?  
- Som ny oetablerad artist är det viktig att synas, tyvärr blir det svårt nu när spelningar och festivaler ställs in. Jag släppte Hopeless Romantic 11 mars och var i början osäker på ifall jag skulle släppa resten av mina låtar som planerat nu när världen ser ut som den gör, men jag vill gärna tro att min musik kan skänka glädje och hopp till lyssnare och jag tror det är något som behövs just nu. 

Många artister har börjat streama små konserter via sociala medier, är det något som du också skulle kunna tänka dig att göra?  
- I tider som dessa vill jag gärna bidra med det jag kan. Jag har planerat att sända några enkla livespelningar hemifrån med gitarr och sång. Jag tycker att det är en fantastisk idé och hoppas andra artister fortsätter med det! 

Du har berättat att du växte upp med tanken att du var född i fel århundrade, vid vilken tid hade du velat växa upp och hur tror du att ditt liv hade sett ut då?  
- Jag tycker om olika delar av historien men har främst två perioder nära hjärtat. I början av 1800-talet hade jag velat vara en poet eller annan litterär skapare. Den romantiska eran beskriver mig väldigt bra med tankarna om att fly till en annan värld och det stora intresset för människans känslor. Jag ser mig själv vilandes under ett träd på en äng med sagor och böcker omkring mig. Om vi istället ska hoppa fram en bit i tiden skulle jag helst vilja leva under mitten av 1900-talet. Du hade hittat mig läsande på ett litet fik i Paris eller åkandes på min cykel genom de mindre gatorna. 

Om du var en karaktär i en valfri film, vem hade du varit då och varför?  
- Som ung kvinna har jag alltid sett upp till Audrey Hepburn. Första gången jag såg henne var i Breakfast at Tiffany’s och jag blev helt såld, speciellt över det faktum att hon likt jag föredrog att bära färgen svart. Men av alla hennes filmer hade jag helst velat vara med i Roman Holiday, speciellt i scenen där hon åker vespa genom staden. Jag är ingen spontan person men tycker om att ta mina små äventyr genom europeiska städer då och då. 


Foto: Adrian Pehrson

Du var bara 13 år när du upptäcktes av en artistagent. Kände du redan tidigt att det var musik du ville syssla med?  
- Jag har varit kreativ hela mitt liv. Som barn tecknade jag och målade. Fick jag tag på papper och tejp kunde jag skapa vad som helst. Jag gjorde till exempel skor, skidor och leksaker. När jag i tredje klass började med syslöjd fick jag ett nytt material att använda och började sy klänningar. Min plan var först att bli kläddesigner och flytta till Paris men jag insåg snabbt att musik var vad jag var ämnad att göra. 

- Jag växte upp med mina 5 syskon som alla är musikaliska och jag har alltid tyckt om att sjunga men det egentliga intresset av sång väcktes inte förrän dagen jag hörde What are words med Chris Medina. Tidigare hade jag inte lyssnat på låttexter, det var snarare melodier som gav mig känslan av vad låtar handlade om, men den här låten grep verkligen tag i mig och jag satte mig ner för att översätta texten. Den kvällen startade mitt riktiga intresse att uttrycka mig och musik blev min kanal för det.

När du var 14 så sjöng du nationalsången inför en hockeylandskamp i Globen och du har själv spelat fotboll. Är sport något som fortfarande intresserar dig? 
- Jag tycker om att vara aktiv och får mycket energi av att röra på mig. Den sport jag sysslat mest med i mitt liv är golf, jag började när jag var 6 år gammal och min pappa var tränare för juniorerna. Trots att idrott alltid varit något jag tyckt om har jag aldrig haft ett längre intresse för det. Jag började därför träna på gym istället och det har visat sig vara mer givande för mig. På gymmet slutar jag tänka på allt omkring mig och fokuserar enbart på det jag ska göra just då, det är skönt att ha en sån plats och jag försöker gå dit så ofta jag kan. 

När du inte sysslar med musik, vad sysselsätter du dig med då?  
- Jag har fortfarande ett stort intresse för konst och jag sätter mig gärna ner så fort jag känner mig avslappad nog. Design är också ett stort intresse för mig, det jag inte kan hitta i butik syr jag själv. Förutom dessa två läser jag mycket böcker, helst fantasy eller äldre böcker av t.ex. Hjalmar Söderberg. 

Har du något favoritklipp på Youtube som du återkommer till gång på gång?  
- Jag kan berätta för dig exakt vilket danssteg, exakt vilken minut Beyoncé tar på Superbowl halftime show 2013. Hon är en stor inspiration för mig och jag har nog sett det klippet mer än 50 gånger. Min musikstil är olik Beyoncés på många sett men min inspiration från henne handlar inte om musik utan mer om hennes energi och otroliga kraft att förverkliga idéer och drömmar. 

Vad lyssnar du själv på för musik? 
- Jag är en allätare och uppskattar de flesta olika musikgenrerna. Men utifrån min Spotifylista kan jag konstatera att jag mest lyssnar på lugnare musik. Gärna lite dyster, lågmäld och akustisk. 

I vilka miljöer trivs du bäst? 
- Mestadels av tiden trivs jag bäst där det är tyst. Jag tycker om att spendera min tid i min lägenhet, på en picknickfilt eller i ett bibliotek. Jag skulle inte säga att jag är introvert men jag får energi av att vara ensam. Det jag tycker om mest är dock att det är liv och rörelse så fort jag går ut från dessa platser. Jag tycker om att gå på stan, sitta på caféer och vara bland folk. Jag är väldigt social och utåtriktad men väljer varsamt dem stunderna. 

Till sist, om du får drömma fritt, hur vill du att framtiden ska se ut?  
- Jag vill skriva musik, spela in album och vara en turnerande artist som får se världen. Så småningom vill jag flytta utomlands, helst till Paris eller New York och fortsätta min musikaliska karriär där. Det finns mycket jag vill hinna med, problemet är att få tiden att räcka till.

Lyssna på Coverboy här nedan!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar