måndag 28 januari 2019

"Varför ska vi jobba mer än vi behöver?"

Foto: Alexandra A. Ellis 

Vad innebär det egentligen att ha allt? Varför känns det dåligt i magen fast pengarna rullar in? Många är det som känner att tiden inte räcker till, som arbetar dubbelt, heltid på jobbet och heltid hemma. Många går in i väggen. En som också gick in i väggen är Åsa Axelsson. Efter det tog hon beslutet att ta en paus från att lönearbeta och livet förändrades till det bättre för henne. Hon har precis kommit med boken Jag lämnar ekorrhjulet - Ett liv utan lönearbete som är en intressant och tankeväckande bok som säkerligen kan få många att tänka nytt kring synen på arbete. Här nedan berättar Åsa mer om boken och hur hennes liv har förändrats. 

Det började med att du gick in i väggen, vad var det som hände?
- Jag hade pressat mig hårt under 17 år med lärarjobb, pendling, 4 graviditeter, förlossningar och amningsnätter, barnens alla aktiviteter, villa, renovering, flytt från Uppsala till Umeå och nytt jobb. Droppen som fick bägaren att rinna över var när min mamma blev svårt sjuk. 

Efter ett tag när du varit sjukskriven kom tanken om att inte lönearbeta, ta en lång paus, vad fick dig att till sist ta beslutet? 
- Jag var så utmattad och deprimerad att jag inte klarade av att gå tillbaka till lärarjobbet och ännu mindre söka nya jobb. Jag beskriver i boken att jag inte ens orkade söka rätt på ingredienser till dagens middag utan skickade barnen att köpa fryst pizza. 

Vad var de första reaktionerna hos din familj? 
- Min man trodde aldrig att vi skulle klara det ekonomiskt och dessutom var han säker på att jag skulle bli uttråkad. Men när vi väl började dra ner på kostnaderna, en efter en, så var det mestadels ganska lätt att få med både mannen och barnen på noterna. Vi levde ju i ett överflöd som ingen av oss behövde. 

Vad förändrade du i din vardag först och främst för att återhämta dig från din utmattningsdepression?  
- Började vara ute mer. Det började med att jag satt i mina trädgårdsmöbler, som jag ägt i nästan 20 år men aldrig haft tid att njuta av, jag började cykla till mataffären och upplevde en underlig tillfredsställelse i att med min egen muskelkraft transportera hem ”bytet” till ”boet”. Jag köpte ett par pallkragar och började odla. Jag ägnade mig helt och hållet åt praktiskt arbete: bakade bröd och lagade trasiga kläder. Jag jobbade otroligt långsamt och tog långa vilopauser emellan. Jag undvek internet, TV och tidningar. Jag läste inget upprörande, inget om krig och elände. Istället bläddrade jag i böcker om blommor. 

Vad var du mest rädd för att komma tillbaka till? 
- Mitt gamla liv där jag egentligen var konstant sjuk, stressad, arg och deprimerad. 

Förutom vinster när det kommer till miljö och ekonomi, vilka personliga vinster har det här gett dig? 
- Hälsa! Alla mina stressymptom och sjukdomar har läkt. Magen är bra, halsbrännan borta, huvudvärk har jag sällan, värken i kroppen är bättre, sömnen är bättre och framför allt är jag så glad. Jag har fyllt 50, men känner mig som 29! Jag har fått bättre relationer till familjemedlemmarna och fått nya vänner. Jag har också blivit intresserad av omvärlden på ett helt annat sätt än jag varit förut: av samhället, politiken. Jag är med i ett par föreningar. Min man och jag har numera lika mycket fritid och kan båda ägna oss åt hobbies – i mitt fall skrivandet. Det har blivit mer jämställt. Ingen av oss behöver dubbelarbeta. 

Vad såg du för nackdelar med det här året? 
- Inget. 

Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du inte gjort det här experimentet? 
- I bästa fall hade jag kämpat på med alla mina sjukdomar. Kanske hade jag varit ännu sjukare. Kanske hade vi varit skilda idag och jag utförsäkrad, nollad, med någon kronisk sjukdom. I värsta fall hade jag varit död. 

Den livsstilsförändringen du gjorde, tror du att du hade gjort den om du inte gått in i väggen? 
- Nej, jag var så ”hjärntvättad” att jag trodde att man måste lönearbeta, helst heltid och helst i 40 år. Det behövdes en allvarlig väckarklocka.




Hur återhämtade du dig innan? Fanns det möjlighet till det innan det här experimentet? 
- När jag var ung mamma, mellan 30 och 40, minns jag att jag kunde somna liksom på beställning, ta en timmes djup tupplur, och sen skutta ur sängen, fullständigt klar i huvudet och härligt uppfriskad. Den förmågan försvann när jag blev äldre. Löpträning hjälpte mig att känna mig mer balanserad. Men de sista åren innan den totala kollapsen var det som om ingenting hjälpte. Kroppen gjorde för ont för att kunna springa, på simhallen blev jag för stressad av alla människor, efter en tupplur var jag tröttare än innan. 

Vad kunde du sakna mest med att arbeta?
- Jag saknade ingenting från skolans värld. Om man är i solen för länge kan man bli solbränd. Om man är i skolan för länge kan man bli skolbränd, haha. Och ”arbeta”, det gjorde jag ju hemma också! Att skaffa mig en symaskin och lära mig sy, det var ett arbete. Likaså att plocka bär och lära mig göra sylt och saft. Sedan skaffade jag en odlingslott som var en bit obruten mark. Det var en spännande utmaning! Jag odlar nu 30-talet sorter och vi är självförsörjande på potatis, grönsaker och bär 4-5 månader av året. Att skriva boken var ett arbete och att svara på den här intervjun är ett arbete, ett väldigt roligt! 


Foto: Alexandra A. Ellis 

För att göra detta tänker jag att det krävs en god organisationsförmåga, var har du hittat din kraft för att ta till vara på den förmågan?
- Jag vet inte, jag tycker jag var ganska ostrukturerad under det här året. Jag lät, för första gången sedan jag var 14-15 år, lusten och dagsformen styra. Var det soligt, då gick jag ut i trädgården. Och sen jobbade jag 5 minuter, eller 5 timmar. Sen vilade jag 5 minuter eller 5 timmar. Var det regnigt, då gick jag kanske till biblioteket och lånade trädgårdsböcker. Eller fick för mig att jag skulle göra en surdeg. Jag levde i ett konstant, underbart flow, på ett sätt som jag misstänker att vi människor kanske egentligen är skapta för. 

Det har pratats mycket om basinkomst innan och debatten lever fortfarande, vad tror du om något sådant? 
- Jag har läst mycket om experiment med basinkomst runt om i världen och det verkar oftast bli mycket lyckat. Tyvärr verkar diskussionen om basinkomst i Sverige för nuvarande vara politiskt död.

Tror du att sociala medier kan bidra till att många inte vågar lämna ekorrhjulet, pga att en jämför sig med andras vanor osv.? 
- Absolut! Men det beror ju också på var man ”hänger”. Jag har själv blivit inspirerad att lämna ekorrhjulet genom att titta på t ex Living on a dime, en fembarnsmamma som i USA som delar med sig av sina fantastiska spartips. Det finns fullt av människor där ute som känner och tänker som jag: odlare, minimalister, homemakers och homesteaders. 

Många som vill i alla fall jobba mindre är rädda för hur det kommer bli vid pensionen. Hur går dina tankar kring pensionen? 
- Rädsla beror ofta på okunskap. Så ta tjuren vid hornen och ring upp Pensionsmyndigheten samt boka in ett möte på din bank. Sätt dig ner och räkna ut dina månadskostnader nu och fundera på vad du kommer att behöva som pensionär. Så här: Vi lever just nu 6 personer (varav 3 tonåringar med glupande aptit) på 25 000 kr/månad (netto). Varför skulle då jag som mager liten 80-åring behöva 25 000 kronor själv? Eller ens hälften, 13 000 kronor? En pensionär jag träffat på odlingsföreningen lever på 11 000 i månaden (netto). Det räcker till att bo i en 2:a. Potatis odlar han själv och fiskar abborre på sommaren och lägger i frysen ihop med bär han plockat. Barnbarnen kan inte få presenter av sin morfar, men å andra sidan behöver barn inga prylar nuförtiden. 

- Vad har Du för förväntningar inför pensionen? Bo kvar i villa? Hus i Spanien? Thailandsresor? Restaurangbesök? Kryssningar? Guldkedjor och fina viner? Eller ett enkelt liv? Bo i Stockholm eller Piteå? Kanske rent av i en by utanför Piteå? Hyra ut rum i bostaden och få in en inkomst? Går det att spara till pensionen redan nu? Har man en bostad man kan sälja en dag? Kommer man att få ett arv – det är inte bara orangea kuvertet som kan ge pengar. Lever man som par kan den rikare överföra sin premiepension till den andra. Och kolla upp att båda står som ägare till bostaden. 

Tror du att alla har möjlighet att kliva av ekorrhjulet? 
- Alla kan nog inte ”kliva av”, men en hel del kan nog springa lite långsammare i hjulet. Sen handlar ju inte min bok egentligen om att sluta ”arbeta”. Den handlar om att byta en del av en familjs inkomster från lönearbete till ”inkomster” från självförsörjning. Och det tror jag att de flesta kan göra. Klippa barnen själva istället för att gå till frisör. Tapetsera ett rum själva istället för att betala hantverkare. Passa barnen själva istället för att betala för barnomsorg. Plocka äpplena i trädgården istället för att låta dem ligga och ruttna – och sen köpa importerade Granny Smith från Italien. Ordna danskurs i vardagsrummet istället för att betala för dyra balettlektioner. 

Hur kommer det sig att du valde att skriva en bok om detta? 
- Det var så omvälvande att inse att självförsörjning, som jag beskriver här ovan, faktiskt kunde ge oss, inte bara lika mycket pengar som när jag lönearbetade heltid, utan faktiskt mer! Och inte bara pengar, utan hälsa, goda relationer och glädje. Tanken kommer: har vi blivit grundlurade?

Vad läser du själv för böcker? 
- Min senaste bok var Nej och åter nej av Nina Lykke. Jag tycker om romaner som handlar om kvinnor/familjer och hur de löst ”livspusslet”. Jag läser också arbetskritisk litteratur, som Rutger Bregmans Utopia för realister

Vad värderar du mest i livet idag? 
- Jag lever mer i nuet och är oerhört tacksam över att jag får vara tillsammans med min familj varje dag, att vi alla är friska och faktiskt över att jag gick in i väggen så att mitt liv förändrades till det bättre. 

Just nu är du tjänstledig, men du började jobba igen på 25%, tror du att du någonsin kommer jobba heltid igen? 
- Vi människor är inte robotar. Man jobbade kanske 100% innan man hade barn. Sen står man där med 2-3 blöjbarn och vaknätter och livet är totalförändrat. Skolbarn, tonåringar i huset och kanske krassliga föräldrar förändrar vår livssituation igen. Och hur blir det sen? Det vet jag inte. Arbetsplatser är olika. I skolan blev jag helt slut efter ett par timmar. Ute på odlingen kan jag vara hela dagen och känner mig enbart uppfriskad. Hur mycket jag ska jobba och med vad – det vet jag inte. Men ett som är säkert är jag aldrig mer vill pressa mig så att jag blir sjuk. För varför ska vi jobba mer än vi behöver?

En kan köpa Åsa Axelssons Jag lämnar ekorrhjulet - Ett liv utan lönearbete på bland annat Bokus och Adlibris