 |
| Foto: Press |
Per Egland är aktuell med skivan Hej lakej! som släpptes för två veckor sen. Hans fjärde i ordningen. Här nedan berättar Per om uppväxten i Norrland, fina minnen och vilket det bästa rådet han har fått i sitt liv är.
Du är från Utansjö utanför Härnösand, hur var din uppväxt där?
- Min uppväxt skulle kunna vara hämtad ur en socialdemokratisk propagandafilm. Ibland har jag tänkt att jag skulle ta och bli sosse bara för att "betala tillbaka.” Föreningslivet var starkt. Folk var engagerade i varandra - Idrott, kultur, friluftsliv och folkbildning. Man hade samtidigt tråkigt och tvingades till att börja tänka själv. Helt genialt. Plötsligt skaffade någon kabel-TV och gick in till sig. Sen sa någon att det var viktigare att ges möjligheten att bli rik och ha kabel-TV än att tänka själv. Det var synd.
Du bor i Stockholm sen 15 år, hur kom det sig att det blev Stockholm?
- Jag har aldrig haft någon stark drivkraft att liksom ”fly” eller "dra iväg”, som många andra. Jag trivs hemma. Jag flyttade till Stockholm eftersom mitt band Streetwaves spelade i huvudstan så pass mycket att jag knappt hann hem mellan varven. Hade jag inte blivit halvt övertalad av mina bandkamrater kanske jag fortfarande hade spelat in låtar i mitt pojkrum.
Vad gillar du mest med stan?
- Jag minns att jag tyckte om Sibirien ett tag när jag bodde där för ca 15 år sedan. Det var ganska trevligt då. Små kiosker och dylikt. Nu undviker jag stan så ofta jag kan. Jag håller mig hemma i Årsta som jag tycker om. Östberga är väldigt trevligt också. En rolig blandning av folk. Funderar på att flytta dit faktiskt - eller Hagalund. Undviker Södermalm.
Längtar du någonsin tillbaka till Norrland?
- Jag fantiserar ofta att jag befinner mig längs Riksväg 90 mellan Sprängsviken och Lunde. Jag saknar landskapet och naturen samt att det är glest befolkat. Det är något svalare också vilket är skönt.
Minns du när musiken kom in i ditt liv för första gången?
- Jag minns att mina äldre syskon spelade Depeche Mode på grammofon på övervåningen i huset där vi bodde. Det var som om musiken kom nedburen från molnen. Jag kanske var fem eller sex år och blev förstenad. Min far brukade spela orgel på övervåningen också. Jag minns Four Brothers med inbyggd trummaskin på orgeln. Då var jag nog inte mer än tre.
Berätta om Hej lakej!, vad är det för en slags skiva?
- Det är en skiva som beter sig lite som en teaterföreställning utan regissör. Kanske revy? Jag misslyckades (igen) att hålla mig till min master plan som gick ut på att hålla ihop idéerna och vara ekonomisk med mitt material. Skivan blev mer utav en samling vardagliga betraktelser som krävde helt andra tillvägagångssätt. Det är väldigt betungande att skriva just så och jag tror att det var sista gången jag gör på det viset. Jag har inte riktigt tid längre att ta in hela världen i musiken hela tiden, bara för att jag kan. Å andra sidan ger det livslängd åt helheten, hahaha.
Finns det någon speciell känsla du velat fånga på skivan?
- En känsla som jag faktiskt haft under hela processen har varit att låsa in sig ensam nere i källaren och dansa loss något djävulskt.
Jag fastnade mycket för Pengar trivs bäst i fantasin, berätta lite om texten till den!
- När jag bodde i Vasastan så gick jag ofta förbi Handelshögskolan. Minns att jag passerade förbi där en natt och de hade en fest där inne med musik som fick mig att hata mina egna öron. Utanför stod ett gäng kostym-prydda pojkar och rökte. De hånflinade åt min rockstil och spottade. Jag började skratta för mig själv. Vi var säkert inflyttade från liknande småstäder, dom och jag. Samma medelklassosäkerhet och typ lika gamla. Vi såg dock så olika ut, helt plötsligt. Jag försökte mitt bästa för att se ut som någon i The Strokes och de försökte allt vad de kunde att se ut som Jan Stenbeck allihop.
Har du själv någon favorit från nya skivan?
- Talang är ingenting för mig. Det är kanske den bästa låt jag någonsin skrivit.
Kommer du åka ut och turnera med det här albumet?
- Jag har redan spelat en del och spelar i Malmö den 24:e November. Sen blir det mer nästa år.
Ditt debutalbum kom för 8 år sen. Hur ser du på det idag?
- Mycket av den skivan skrev jag som typ 23-åring. När jag råkar ramla över de där låtarna så får jag ibland ångest och önskar att de försvann. Folk vill dock höra dem live och jag måste lära mig acceptera att jag var en annan typ då än nu.
Vilket är ditt bästa minne, kopplat till din egen musik?
- När sydsamiska tonåringar framförde min och Mikael Niemis musikal runt om i Västerbotten. Tonåringarnas gammelmormor och dylikt - som aldrig fått tala sitt eget språk offentligt - fick höra sina barnbarns barn tala, sjunga och jojka på folkets hus i Tärna. De satt stolta längs fram i samedräkt och grät. Vi satt längs bak och gjorde detsamma.
Vilken skulle du säga har varit din mest minnesvärda spelning så här långt?
- Jag spelade för ett par veckor sedan två kvällar på en klubb i Härnösand, varav den första var rätt så minnesvärd. Tydligen hade en bostadsrättsförening bokat in sin årliga fest i lokalen med mat och underhållning. Medelåldern var hög och efteråt blev vi avtackade av ordföranden som undrade vilken lägenhet i föreningen vi bodde i.
 |
| Foto: Press |
Vad vill du få ut av en livespelning? Vad är de perfekta förutsättningarna?
- Jag tycker om de spelningarna som kan vara svåra att ro iland. Det har hänt att någon kommit till konserten på fel dag och väntat sig ett helt annat band men vägrar gå hem eftersom denne har betalt. Det är kul. Och skrämmande förstås. Bäst är ju när någon som inte alls känner till en helt plötsligt börjar dansa.
När du skapar musik, brukar du följa din ursprungliga idé genom hela skrivprocessen?
- Jag ska börja. Tror jag blivit lite bättre. Jag är lite trött på spretigheten som förföljt mig under alla år och arbetar mycket mer efter en utstakad linje idag.
Finns det någon speciell person som har betytt extra mycket för dig som artist?
- Chris Cornell innan han blev allt för jobbig runt 1999.
Ruvar du på några dolda talanger?
- Jag är en bra försäljare.
Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var yngre?
- Att det är skönt att bli lite äldre.
Vilket är det bästa rådet du fått i ditt liv?
- Var inte rädd - som min mor alltid brukar säga.
Till sist, hur gör du i din vardag för att få tid till det du verkligen vill göra?
- Om man inte gör saker som man inte tycker om så blir de saker man tycker om inte lustfyllda. I mitt jobb så gör jag nästan aldrig saker jag inte tycker om. Om jag måste så gör jag dem kvickt.
Lyssna på Hej lakej! här nedan!
