. |
| Foto: Jonatan Fernström |
Timo Räisänens senaste skiva Tro, Hat, Stöld kom för drygt ett år sedan. Senaste singeln Nikotin, alkohol och jag kom i somras. I sommar har han även varit ute på turné och i vinter spelar han både i Stockholm och i Göteborg. Här nedan berättar Timo om uppväxten, Her Majesty, Göteborg och drömsamarbeten.
Om du skulle beskriva dig med hjälp av ett klipp på Youtube, vilket skulle det bli då?
- Det får nog bli det med chimpansen som pillar sig i rumpan, luktar på fingrarna och trillar ner från grenen han sitter på. Klassiskt och tidlöst.
Vem var du när du växte upp?
- Klassens clown, umgicks med allt och alla. Hade då som nu ett driv att ta kontakt och kommunicera.
Minns du vad du drömde om som barn?
- På natten om att plötsligt stå naken på skolgården, på dagen om hundar och tjejer.
Kommer du ihåg första gången du stod på en scen?
- Ja det var katedern i treans klassrum med mitt band Kobra Khan.
Hur ser du på Her Majesty idag?
- Ömt. Glatt. Trasigt och stundtals lite sorgligt. Den där tiden hade nog kunnat vara väldigt mycket mer utvecklande för oss alla om vi bara hade tagit det lite lugnt.
Cut me är fortfarande en av de låtarna som drabbat mig allra hårdast. Var det svårt att lämna ut sig så?
- Inte alls. För mig har låten alltid fått gå före andra ställningstaganden.
Finns det något du aldrig skulle kunna skriva om?
- Låttexter, har jag genom alla dessa år märkt, är så mycket en tolkningsfråga in the eye of the beholder. Man skulle kunna vara mycket mycket tydligare än vad jag är, och ändå så skulle det finnas hundra olika tolkningar per hundra lyssnare. Så nej.
Hur ser du på ditt debutalbum idag?
- Nakenheten och det direkta i både det musikaliska och i tilltalet på Lovers are Lonely gör mig stolt över mitt 23-åriga jag.
Finns det något inom musiken som du länge velat prova på men som inte blivit av än?
- Det här skulle kunna bli en egen intervju. “Allt” kan vi väl säga för att korta ner något. Sörjer bara att jag inte behärskar allt.
Har du något drömsamarbete?
- Ja många, mest inom den cross-over/klassiska världen. Nils Frahm, Lang Lang och Sophie Hutchings.
 |
| Foto: Jonatan Fernström |
Finns det någon särskild skillnad på scen-Timo och utanför scenen-Timo?
- Inte så att jag drar på mig någon scen-persona men energin som uppstår av att stå där och sjunga ut hjärtat inför en publik kan vara lite svår att överträffa. Utanför scenen-Timo surar lite mer helt klart.
Vad känner du för Göteborg idag?
- Älskar Göteborg. Men inte som när jag bodde i staden. Vi har slitits itu lite av vägtullar och parkeringsplatser och såna tråkigheter.
Brukar du läsa det som skrivs om dig?
- Inte längre. Försöker att låta bli.
Säg att du skulle anordna en festival, vad skulle känneteckna just den festivalen?
- Kampen för avkriminalisering. Eller med ett annat ord, medmänsklighet.
Vad önskar du att du hade mer tid till?
- Jag ödslar inte min tid åt att fundera så. Sluta älta är, liksom Sluta sura, mina ledord.
Finns det något särskilt som du är rädd för?
- Döden. Misslyckande. Människan och framtiden.
Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var yngre?
- Att det aldrig blir roligare ju mer man dricker.
Om du inte hade blivit musiker, vad tror du att du hade sysslat med då?
- Jag har aldrig funderat på några alternativ men jag tror att jag hade kunnat syssla med i princip vad som helst och tyckt att det var hyfsat roligt. Gärna kirurg, parterapeut eller sektledare.
Det är ju valår i år, tycker du att det är viktigt att som artist ta ställning?
- Som artist tar man ställning för att man har ett behov av att göra det och då gör man det genom konsten. Annars tycker jag inte alls det är viktigt, om ens önskvärt.
Till sist, nämn en 1) skiva 2) person 3) plats 4) årtionde som betytt mycket för dig som artist!
1) The Divine Comedy - Cassanova. 2) Min fru. 3) Göteborg. 4) Jämt skägg mellan 00-talet och 00-talet. 1800/2000.
Lyssna på singeln Nikotin, alkohol och jag här nedan!
