fredag 6 juli 2018

"Det är alltid kul att slå sönder en dator, det går aldrig out of style!"


Foto: Helena Rost

Festival del Mar har bytt plats, från Asperö i Göteborgs skärgård till Nya varvet i närheten av Röda Sten i Göteborg. Solen skiner och vi, Oskar och Helena, har bestämt träff med Junior Brielle. Timmarna innan de själva ska spela på festivalen så slår vi oss ner på en veranda i solen.

Hur kommer det sig att ni började med musik?
- Vi har alltid haft ett piano och gitarrer hemma, men vi blev sålda på 00-talsrock, Oasis, Blur, The Strokes och Arctic Monkeys och då ville vi vara som dem. Så vi köpte ett trumset också och började spela i källaren och lade väl någon form av grund där. Vet inte om vi blev så mycket bättre av att spela där, men vi lade ner ett antal tusen timmar där nere i källaren.

Och det var i barndomshemmet?
- Ja, och varför vi började med musiken…  det var väl för att det är kul och vi ville vara som Alex Turner och hans kompisar. Det blev en del dåliga versioner av “I bet you look good on the dance floor” och på det spåret var det.

Ni är två bröder, har ni alltid hängt mycket tillsammans, under uppväxten och så?
(David) - Ja det har vi alltid gjort, vi spelade mycket fotboll när vi var små, jag fick vara med och spela, fast det är sex års åldersskillnad. Men vi blev väl tajta när åldern slutade spela en så stor roll, vid 14.

(Gabriel) - Vi har alltid haft gemensamma kompisar, som är som extrabröder som har hängt hemma hos oss.

Ni är ganska lika som personer, eller?
- Ja, vi har våra egenheter båda två, men vi är i samma fack om man nu ska kategorisera människor på det sättet.


Foto: Helena Rost

Berätta om uppväxten i Östersund, längtade ni bort till någon större stad?
(David) - Ja! ganska mycket, vi växte upp i Brunflo, en mil utanför Östersund, vi ska inte klaga, det var fint, vi hade mycket vänner och bra community.

(Gabriel) - Jag har aldrig tänkt den faktiska tanken, mer än att man ibland kunde vara uttråkad, men det var aldrig varit att “nu packar vi väskan”, ändå kändes det naturligt att flytta. Du har ju bott i Gävle och jag har bott på många olika ställen, nu är första gången vi bott på samma ställe i två år sen studenten. Nu bor vi i Solna på samma gata där vår pappa växte upp.

Vad lyssnar ni själva på och vad inspireras ni av när ni gör musik?
- Oasis, alltså jag tror att vi inspireras av vackra melodier när vi skriver musik, vi lyssnar supermycket på Sia, hon är en jedi, hon behärskar allt och kan sjunga både som Kurt Cobain och Celine Dion. I vår musik tycker jag man hör Sia, Oasis, Robyn och The Strokes,
men inspireras behöver inte vara att man låter som någonting, inspireras kan man göra av artister som gör saker på ett nytt sätt eller gör nåt väldigt bra bara. Man har vuxit från det här att det är töntigt att lyssna på någonting, en bra låt är en bra låt, det är skönt. Nu blir det mer objektivt musiklyssnande.

- Våra producenter är ju en trio som består av en pop-rockare, en funk-rockare och en trap-lord, och så kommer vi från något slags garage rock-håll med våra melodier så det blir ett spännande möte. Men alla som gör något bra inspireras vi av.

Ni sjunger “Minns du alla dom där coola banden, minns du hur du ändrade din jargong?”, har ni något sådant band eller musikminne som förändrat ert liv?
- Jag skulle säga The Strokes, the newyork-cool, the new york-powerpop, new york-rock’n’roll. Jag kan inte säga en enda dålig låt som The Strokes har gjort. I alla fall på de första tre plattorna, då var man väl lite besatt av ett band, i mitten av 00-talet nån gång så var dom anledningen till att vi ville hålla på med musik, eller i alla fall det som startade det.

- Men man kan vända på den där raden också och se det från andra hållet. Att man skiter i vad man ska lyssna på utan väljer att lyssna på bra musik. Istället för att man fokuserar på bra artister och band så fokuserar man först och främst på att det är en bra låt.

Gör ni låtar tillsammans med text och musik eller delar ni upp det?
(David) - Det blir lite som det blir, vi gör allt tillsammans men självklart har vi våra specialties i den där mixen av att skapa en låt. Ingenting som blir klart har inte gått genom den andra, det händer inte att jag kommer med en färdig låt, båda har pillat på allt.

Hur känns det att bara ha en dator och en bas på scen när ni tidigare har spelat i band med mer traditionell uppsättning av instrument?
(David) - Det är lite blandat, det är skönt att slippa skriva med ett band, men det är jävligt coolt att spela i ett band. När jag kollar på Post Malone-klipp på Youtube, då har han ju bara ett backtrack och sig själv. Så egentligen spelar han bara upp låten. Nu gör vi det men i en annan genre, tänker jag, men musiken skulle ju passa att spela med ett band, det hade ju gått! Det är en plan vi har, det funkar nu, vi har inget band just nu, men om vi nånsin får tillräckligt bra betalt så har vi gärna ett band bakom oss.

Är alla texterna i låtarna självupplevda?
(David) - Ja, det är dom, förr skrev jag väldigt ironiska texter, satte ihop coola ord och så. Men från och med Junior Brielle, eller från och med att vi skrev I Luften, så kändes det mycket bättre när folk kunde relatera till det, det har känts bättre på något vis, så sedan dess har vi fortsatt på det spåret.

- Det blir bättre när man inte är ironisk, när man skriver saker man menar, folk hör det och det blir lättare att stå för det. Oftast är det någons historia som låten bygger på.

Hur skulle ni beskriva er musik?
- Pop. Men det är väl nån slags fusion, men tanke på våra producenter, av trap-kunnande, garage-rocken och stora melodier. Stor pop på svenska.

Med lite engelska ord.
- Ja, det har blivit så för det är det som kommer naturligt i dom partierna och då får det fortsätta att vara så, då är det ingen mening med att ändra.

(Helena) - Snygga ord är snygga ord.
-  Ja, exakt, lite Broder Daniel-tänket.


Foto: Helena Rost

Vad stör ni er mest på i flödet på sociala medier?
(David) - Allt. Jag såg en video igår kväll, det var en pappa och så satt han med sin son i bilen och så filmade han sig själv. Så säger han att, Jackson, jag sa att du fick gå in och plocka en leksak, vilken du ville på hela Toys "R" Us, vill du visa vad du valde? Och redan där vet man exakt vad han har valt, jo han hade valt en barbie-docka. Det var en 6-årig grabb. Och sen får pappan feeling, och sen visar det sig att det sitter en till son där, en som är två år gammal, och en som är sex år gammal, och han som är sex år gammal har valt en barbie-docka. Och pappan säger, “yeah that’s right, you’re a boy and you’re six years old but you still went for the barbie-doll and i respect that and I respect you and you can be homosexuel, bisexual, heterosexual, I don’t care, you’re good in the way you are, bla bla bla.”. Chilla! Vad är tanken, vad exakt är tanken? Han ville bara visa “I’m a respectful father of two boys.”

(Gabriel) - Det är samma med mammor som filmar sina döttrar där dom har sagt innan, säg det här, något riktigt sassy, “I’m a grown woman and it’s my vagina. Egentligen, föräldrar som fiskar likes genom sina barn, som får sina barn att säga sjuka grejer. Det hade ju varit okej om de inte tagit upp kameran, men i och med att de gör det så blir det ju en så stor grej att de ska visa att så här bra är jag, så här bra är mina barn.

Om ni fick anordna en festival själva, hur skulle den se ut och vilka band skulle ni vilja ha med?
- Den hade varit i Klanghallen i Brunflo. Vi hade headlineat klockan tolv. Det blir vi och så Oasis -94, The Strokes -06, Arctic Monkeys för två år sen, The Libertines, Beatrice Eli - hon headlinear på andra scenen, och folk hade fått hoppa som dom ville, man hade fått dricka öl ute, man hade fått ta med egen dricka, alternativt hade vi bekostat det.

Har hört att ni brukar svara olika på denna fråga så vi testar: Varifrån kommer namnet Junior Brielle?
(Gabriel) - För det första så var det en vecka kvar tills vi skulle släppa låten I Luften så det var under tidspress, och vi tyckte Lana del Rey lät coolt och det låter lite mexikanskt, lite spanskt, sexigt, så vi försökte med något italienskt motsvarande sexigt.

(Daniel) - Och så brukar Gabriel kalla mig för Junior, och så heter Gabriel GaBRIEL, så det är mångbottnat, och så låter det som en sjätte medlem i The Strokes. Som en kille som skulle kunna hänga med Albert Hammond Jr. till exempel.


Foto: Helena Rost

Hur ser framtiden ut, kommer vi få höra mer från er snart?
- Ja, vi kommer turnera på lite festivaler i sommar och i höst kommer vi turnera på småklubbar i Sverige. Sen kommer vi släppa några singlar i höst, en till fyra, eller noll. Nej, vi kommer släppa några, vi kommer spela några nya ikväll faktiskt.

Till sist: Hur många Mac-datorer har ni kvar att förstöra?
- De tar aldrig slut, så länge det finns Mac-datorer kvar! Nej, jag vet inte, om man får feeling, om tillfälle ges så är det alltid kul att slå sönder en dator, det går aldrig out of style, den lilla svarta.
(Oskar) - Jag har en där hemma som jag börjar tröttna på.
- Är det sant? Ta med den.
- Tar ni emot gåvor?
- Vi tar emot gåvor!
- Vad är det för en Mac?
- 12”
- Är den ny?
- Tre, fyra år.
- Den får inte vara för ny, det blir för oekonomiskt.

Ska ni själva se något på festivalen?
- Hästpojken, Vita bergen, Hanna Järver.. Oj hon börjar väl snart?

Vi får några minuter till för fotograferande innan de kilar iväg.

En kan lyssna på Blod här nedan!