 |
| Foto: Patrik Sventelius |
Svaret på allt heter Staffan Hellstrands första skiva på tre år. Skivan, som följer upp Blod & Tårar, är en mycket vacker historia (Lyssna bara på inledande Inget silver & inget guld. Fantastisk.) och den släpps idag. På skivan gästar bland annat Cajsa Siik, Jon Rekdal och Lisa Långbacka. Här nedan berättar Staffan om skivan, om första musikminnet, om fotboll och om en spelning på ett ställe som blev bombhotat av Hells Angels...
Vad är Svaret på allt för en slags skiva?
- Ett album där jag jobbat väldigt mycket själv med inspelning och produktion. Tagit mig tid att mejsla ut det jag vill uttrycka. Ganska många låtar är skrivna på piano.
Du har valt att spela nästan allting själv?
- Ja, jag ville helt enkelt ha kontroll in i det sista. Har dock några gäster på mer udda instrument, som dragspel, trumpet och kontrabas.
Berätta om singeln Nån som kör!
- Den bygger på ett febrigt pianobasriff som maler genom hela låten. Texten handlar om utsatthet i Stockholms klubbliv.
Vill du berätta lite om ditt första musikminne?
- Oj… Min storebror brukade skicka in mig i godisaffärer i Stockholm, där jag ställde mig på golvet och sjöng med hög klar röst, tre år gammal. Naturligtvis fick jag lite godis som brorsan tog det mesta av. Där lärde jag mig något om hur branschen fungerar också...
Minns du den första gången du stod på scen?
- I nioårsåldern sjöng jag Home On The Range på en båt på väg till USA, kompad av husbandet.
Hur ser du på ditt debutalbum idag?
- Min solodebut var ju lite speciell eftersom jag bara sjöng Dan Andersson-texter. Men det var ett väldigt roligt album att göra, med massor av musiker från alla möjliga genrer.
Vad skulle du säga är det bästa respektive det sämsta med att vara heltidsmusiker?
- Jag kan inte komma på så mycket dåligt, faktiskt. Osäker ekonomi ibland kanske. Bästa är förstås att få syssla med det man brinner för.
Hur ser du på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt?
- Dom är ju naturligtvis inte lika viktiga längre, tyvärr. Men det är en nedåtgående spiral som började redan när CD:n introducerades tycker jag.
Vilka är dina favoritomslag, topp 3?
- Oj, det finns för många, men Joy Divisions Love Will Tear Us Apart, John Coltranes A Love Supreme och Bob Dylans Blood On The Tracks, säger jag då.
Blir det turné i samband med nya plattan?
- Jag spelar egentligen hela tiden och kommer att fortsätta så i vår och sommar.
Har du någon speciell anekdot från någon spelning som du vill berätta mer om?
- Det finns naturligtvis massor från ett långt turnéliv. En spelning på ett hak i Helsingborg, som var bombhotat av Hells Angels är ett av mina mest minnesvärda. Hela publiken och vi stod och skanderade ”Hey, hey, my my, rock'n roll will never die” i en halvtimma efter giget.
Ruvar du på några dolda talanger?
- Haha, inte direkt. Men jag kan jonglera rätt länge med en fotboll.
Säg att du skulle få anordna en egen festival, vad skulle känneteckna den?
- Bra musik.
Ditt fotbollsintresse är välkänt och favoritlaget är Öster från Växjö. Hur kommer det sig att någon uppväxt i Nyköping blev Öster-Supporter?
- Jag var i den åldern när man skulle skaffa sig ett favoritlag, så jag valde Öster, som precis gått upp i allsvenskan. Jag ville hålla på ett lag som ingen annan höll på - och så är det ju fortfarande...
Du gjorde EM-låten Explodera för 18 år sen, skulle du kunna tänka dig att göra något liknande igen?
- Nej.
Till sist, nämn en 1) skiva 2) person 3) plats 4) årtionde som betytt mycket för dig som artist!
1) New Order - Power, Corruption & Lies 2) Ivar Lo Johansson 3) Stockholm 4) 80-talet.
Lyssna på Svaret på allt här nedan!
