I grunden måste allt handla om att så många som möjligt ska tillåtas växa som människor och få leva goda liv. Ett gott liv där stressen är minimal och där vi jobbar för att leva snarare än lever för att jobba. För att klara av att ställa om till ett hållbart samhälle så kan vi inte lösa framtidens problem med gårdagens lösningar. Vi måste lära oss att dela på de resurser som finns istället för att vara så fixerade vid ägande. Vi kan äga våra mål, men vi behöver inte äga verktygen för att ta oss dit. Jag läser då och då om olika klädotek som öppnar, där vi kan låna kläder när vi behöver. I Malmö kan kunderna på Malmö Järnhandel helt gratis låna verktyg för att dagen efter lämna tillbaka dem. I många nya bostadsrättsföreningar blir det allt vanligare med bilpooler för hur många i exempelvis storstäder behöver egentligen äga en bil och inte bara ha tillgång till en då och då?
Vi måste gå över från ägandesamhället till samarbetesamhället där vi äger mindre men delar på desto mer. Inbördes hjälp istället för inbördes kamp. Tillgång framför ägande. Idag är det så att många inte får tillgång till saker de behöver på grund av andras fixering vid ägande. Vi behöver också dela på jobben. I framtiden kommer jobben bli allt färre, bland annat på grund av företagens ständiga effektivisering. Att trots att det tala om att vi ska jobba mer och mer och hålla fast vid normen om 40 timmars arbetsvecka är inte rimligt. Därför behöver vi dela på jobben. Genom att dela på allt ger vi planeten en åtminstone rimlig chans att hämta sig. Vid framtidens lönesamtal ser jag det som självklart att så många som möjligt ska få välja mellan att gå ner i tid och behålla befintlig lön eller få löneförhöjning. Mitt mål är inte att jobba och leva vid sidan av utan att leva och jobba vid sidan av. Ett bra samhälle skapas inte nödvändigtvis av en växande ekonomi eller av växande företag, utan av människor som tillåts växa.
