Låta solen sätta tänderna i vinden

Jag är van vid att älska ur elden in i askan. Många resväskor kan lyftas ur mitt hjärta. Jag är vaksam på alla tecken. När mörkret höjer sina horn och rusar, när vinden sätter tänderna i solen. Hur skakar en av sig allt grått, hur skakar en av sig all oro? Vad är väl värme om en lätt kan lägga bort den? Vi kan bli föräldrar till värmen men hjärtat rycker ut så lätt när brandröken stiger. 

Jag är van vid att älska ur elden, in i askan. Din kropp slog ned när marken låg på rygg och kippade efter andan. Bröst av vind, fingrar på glänt. Jag kände lyckan springa in i mig. Mage av vind, läppar på glänt. Hjärtformade rop. Vi kan bli föräldrar till värmen, låta solen sätta tänderna i vinden. Vi ska inte behöva älska ur elden, in i askan. Vi kan redan den resan.