söndag 29 juni 2014

Tomheten runt till fots

I din mage blommar människor 
men i sjöar och på marken blommar gifter och bensin 
här gror kyla och fördomar om de som tvingas fly för sitt liv
och folk blir upprörda över de som tar ett feministiskt initiativ
och vi vill agera men står tysta och godkänner 
han kommenterar ”det här var ju trist, men kan vi prata om männen?” 
en vanlig reaktion på ett samhällsproblem 
ska vi verkligen behöva ändra hela vårt system?

här får ditt hjärta, ditt kön, din kropp och din klass avslag 
det är svårt att vara människa och vara svensk nog
smal nog, snygg nog och ens människa nog
jag läser tidningen och det viktigaste är tydligen 
att vara riktig men vad är riktig nog? 
räcker det inte att ha hud och forsande blod? 
människor tvingas banta ner sitt kön och ta mindre plats
själen ligger nedslagen och hjärtat slår avslaget 
vi sparkar fingrar vidare innan de hunnit nå fram 
hellre döma än ge en ärlig chans 

så jag söker ett nytt land där inget hjärta byter håll
och där ingen behöver gömma sig under jord 
där kärleken finns i större utsträckning än en tror 
för här är själen något som ska sväljas snabbt
annars ska den säljas ut 
eller ännu hellre bytas ut direkt 
mot något skinande perfekt 
med rak figur och en vilja som springer över lik 
en reklam som mättar folk utan aptit 

när vi reser till våra kära så ropas förseningarna ut efter varje station
och på sjukhusen ropas förseningarna ut inför varje operation 
det ska kosta att vara frisk 
och stå kroppen dyrt om den misslyckas
en ska leva och älska på egen risk 
och många fina människor vi möter 
försöker vi nå fram till 
men vi möts utav kyla och cyniska meningslösheter 

men jag älskar de som försöker
de som ser kärleken genom dimman 
och tar vägen genom hjärtat inför varje beslut 
de som väljer att kämpa istället för att byta ut
de som väljer att ge istället för att sälja ut 
de som inte låter hjärtat luta sig tillbaka på något de har älskat tidigare
de som inte älskar kortsiktigt och snabbt och 
flyr när det hettar till för att det är smidigare
det är trots allt fler tillhettade världar och känslor vi behöver  
fler människor som är för mycket
som bryr sig för mycket och som älskar för mycket 

jag söker ett nytt land där vi alla stannar upp i varandra 
där vi tillsammans lagar det som bryts samman 
släpp fram människor i din inre kö och släpp fram rynkor i ditt ansikte
för varje människa som fått uppleva dig ännu en dag
släpp fram utseendet utan press och läk hjärtat utan stress 
det är inte hopplöst fastän det kan kännas så 
så låt oss jaga möjligheter och låt oss stanna upp i varandra
låt oss tillsammans laga det som brutit samman