tisdag 20 maj 2014

Det är inte personer som tigger som är problemet

Från Facebook-gruppen Förbjud Tiggare i Göteborg

Först av allt vill jag säga att en behöver inte vara partipolitisk när en går ut med att en är exempelvis feminist eller antirasist eller för all del när en säger emot folk som vill förbjuda personer som tigger. Det handlar om värderingar, om hur vi väljer att se på andra människor - och hur vi väljer att se på oss själva. Vi styrs av våra värderingar och av våra övertygelser. Ett problem med att vara politiker verkar vara att många lätt hamnar i en annan verklighet än den de ska representera. De tjänar mer och ser saker på ett annat sätt. Därför är det viktigt att de politiker vi väljer befinner sig i samma verklighet som den vi själva befinner oss i. Det är viktigt att sätta sig in i andras situation. Även om en är den som går förbi så kan en fundera över hur den som sitter ner har det och varför denne sitter där. Jag funderar på varför så många irriterar sig på om andra människor frivilligt väljer att lägga pengar i en annan människas kopp, varför det stör andra när någon frivilligt hjälper en person som tigger. Tjänar de 2000 kronor om dagen? Är det därför många förflyttar sig från södra Europa till Sverige för att sitta utanför någon matbutik med en kopp i handen? Nej, det är inte därför. De allra flesta tigger för att de inte har något annat val och de allra flesta tjänar max en hundralapp om dagen. Många av de som tigger är romer, en av Europas mest diskriminerade folkgrupper. 

Jag hörde någon säga att fattigdomen minskar om vi förbjuder tiggeri. Att förbjuda tiggeri är att sopa problemet under mattan. Inget annat. Det är själva fattigdomen som är problemet, inte att människor tigger. Förbjud fattigdom när ni ändå håller på. Alliansen är väl i och för sig upptagna med att höja gränsen för vad som ska räknas som sjukdom numera och Fredrik Reinfeldt sa i en debatt för ett tag sedan att en ska vara försiktig med att kalla människor för fattiga i Sverige, så den gränsen har väl också höjts någonstans. ”Det är ett ord man ska vara försiktig med, om man jämför med vad det betyder i andra länder”, sa han. Dagens materiella samhälle kan säkert få en att känna sig fattig om en inte har råd med exempelvis en iPad, men det är förstås inte det som det handlar om. En måste dock ha råd med att köpa mat och ha tillräckligt med pengar för att kunna sköta basala behov. Kan en inte det så är en fattig. 

Sverigedemokraterna har inför EU-valet gått ut med att de vill förbjuda det "organiserande tiggeriet". En anledning till att många vill förbjuda tiggeri är att de tycker att personer som tigger förstör gatubilden och sedan det där vanliga snacket om att vi måste hjälpa våra egna först. En genomsnittlig sverigedemokrats gräns för vilka som räknas till våra egna är en aning snäv, antar jag. Definierar en sig som människa främst så får en antagligen ett vidare perspektiv på saker och ting. Alla frågor är viktiga överallt tills ingen längre blir diskriminerad av både den ena och den andra anledningen. Har inte alla samma rättigheter och skyldigheter så har vi inte kommit särskilt långt. Sverige sägs ha kommit en bra bit när det kommer till många frågor men vi har ändå inte kommit någonstans. 

Människor borde vara upprörda för att de som tigger känner att det är deras bästa sätt att överleva, inte över att de finns. Tror folk verkligen att människor som har andra rimliga val väljer att resa till Sverige för att sitta på gatan och tjäna kanske 100 kronor om hen har tur? Sverigedemokraternas internetkrigare tar gärna upp ”problemet” med personer som tigger, men det är inte människorna som sitter där som är problemet. Det är att de behöver sitta där. 

Om ni vill hjälpa de som tigger så vänd er gärna till Röda Korset eller Crossroads