lördag 29 mars 2014

Själv vill jag bara låta kroppen vara

Jag får ibland frågan vad jag har för utseendemässiga preferenser och svaret är att mina känslor är de enda preferenser jag har! Eller i varje fall de största. Jag menar inte att utseende är helt irrelevant, det vore att ljuga, däremot är det långt ifrån att vara särskilt viktigt. Känner jag något för någon så blir personen tveklöst vackrast. Jag tycker att det fokuseras alldeles för mycket på utseende, så till den grad att människor hulkar över toaletten för att de på något sätt ser ut eller inte ser ut. Själv har jag haft ganska stora problem med mitt utseende men tycker om mig själv mer idag än vad jag gjorde för sex år sedan då jag såg bättre ut. Nu för tiden vill jag bara låta kroppen vara. Den används till det här. Den ser ut såhär. Ibland ser håret för jävligt ut, hyn likaså och ibland har jag ringar under ögonen. Min famn är inte vacker och inte ens kanske särskilt trygg men den är minsann närodlad och helt ekologisk! 

Det sägs ibland att vi kan vara i vilken storlek vi vill men ändå ska vi hela tiden tänka på den där kroppen och hata eller älska extrakilon. Kroppen som åsikt - vilken kroppsdel gillar du bäst och vilken har du mest komplex för? Ja, hen har ju lite mage. Så går du ner 20 kilo! Är en inte en del av idealet måste en gå ut med att säga att hen älskar sin kropp ändå. Själv vill jag bara låta kroppen vara. Känna att jag tycker om mig själv och att min kropp är en del av mig. Tänka att rynkor är känslors väg genom kroppen. Ändå är det många som inte verkar tro på det innerst inne eller leva efter det ytterst ute. Utseendet står hela tiden i fokus och jag önskar att det inte var så. 

Jag tycker inte min kropp är särskilt fin, och det är klart att jag skulle kunna förändra både det andra och det ena. Men jag är helt enkelt inte längre särskilt intresserad av att göra det. Det finns ju så mycket annat att bry sig om - hela tiden! Jag vill helt enkelt inte lägga någon större värdering vid kroppen. Jag har de senaste åren velat komma bort från att känna mig nöjd till stor del ska handla om hur jag ser ut och vad andra tycker om hur jag ser ut. Nu för tiden vill jag bara låta kroppen vara. 

Jag vet hur fint det känns när en uppfattas som attraktiv även när en inte lagt ner varken tid eller energi på att uppfattas just så. När hjärtat bultar och jag faktiskt låter det bulta utan att jag låter utseendet stå i vägen för det. Varför låta hjärtat falla på mållinjen? Jag vet av erfarenhet att tidiga morgnar när en kan flytta handen lite och försiktigt smeka den över bar varm maghud är det allra finaste, just på grund av känslan. Det har jag lite mage att säga och mycket mage att känna!