Jag tänkte här sammanställa lite uttryck som många använder sig av dels när de sagt något som kränker personer/grupper, som något slags försvar och dels också uttryck som de använder sig av när de ska diskutera frågor som rör rasism och sexism.
Vi/Jag älskar kvinnor
Nättidningen Baws skrev att de älskar kvinnor och gjorde en lista på saker kvinnor är bättre än män på. De valde saker som bröllop, att lukta gott och att se sexig ut i tights. De skrev även köra bil men skrev som kommentar till det ”Haha bra där. Skulle bara kolla om ni som läser är uppmärksamma”. Nu var det ingen allvarlig artikel, men det ursäktar inte något.
Innebandyspelaren Mikael Karlsson twittrade om att småtjejer kan vara det värsta som finns och att inte finns några som är så tröga och att ”dom flesta är jävligt trånga”. På frågan om han kunde förstå att det var kvinnoförnedrande svarade han att älskar tjejer. Ungefär samma sak svarade kocken Anders Vendel som gjorde reklam för sin restaurang genom att marknadsföra den med nakna kvinnor, samtidigt som han själv stod fullt påklädd bredvid dem. När han fick kritik svarade han ”Jag högaktar kvinnor och jämställdhet”. Att säga att en älskar kvinnor är ett riktigt dåligt ”försvar” då en visar att en inte förstår vad kritiken handlar om. Ofta betyder ”jag älskar ju kvinnor” i dessa fall att de älskar illusionen av den vackra kvinnan, kvinnan som objekt. De har en bild av hur kvinnor är och hur kvinnor ska se ut. I dessa frågor är det ens handlingar som räknas. Notera även att det är fullt av generaliseringar, både från Karlsson och Vendel. Kvinnor som en homogen grupp. Alla är vi alltid individer.
Snart är väl allt sexistiskt/rasistiskt
Generaliseringar och svartvitt tänkande är väldigt vanligt. En säger något sexistiskt eller rasistiskt, får kritik för det och svarar då ”snart är väl allt…”. Nej, allt är och kommer aldrig vara sexistiskt och rasistiskt. Får en ofta höra att det den säger är rasistiskt eller sexistiskt så kanske hen bör fundera på vad det är hen säger. Människor kan faktiskt leva hela liv utan ett ordförråd som innefattar sexistiska, rasistiska eller på andra sätt kränkande resonemang. Det du.
Jag skämtar ju bara
Det är aldrig bara på skoj. Det är många som skämtar om både våldtäkter och om kvinnliga bilförare. Skämt kan göra sexismen bekväm och mer lättillgänglig, mer socialt accepterad. Det är aldrig bara på skoj. Ett skämt är inte bara ett skämt. Diskriminering är inte harmlöst. Ett sexistiskt skämt blir inte mindre sexistiskt för att det kläs i ett skämt, likadant med ett rasistiskt dito. Vad är syftet? Vad blir konsekvenserna? Även Jonas Gardell har hamnat i blåsväder på grund av detta. Han skrev ett skämt om muslimska kvinnor som ”ambulerande enmanstält”. Han menade kanske inget illa, men en får se till hur samhället är uppbyggt och kring strukturer. Då är det aldrig bara på skoj. Naturligtvis får du skämta om vad du vill, men du har ansvar för vad du säger.
Men vi män då
Detta dyker väldigt ofta upp när problem med sexism mot kvinnor tas upp. Ibland är vi människor oförmögna att se vårt eget ansvar, vår egen makt eller vår egen position i förhållande till andra grupper. Många konflikter grundar sig ofta på att två eller fler parter bråkar om vem som är det största offret, vem som det är mest synd om. Bara för att en belyser ett problem betyder aldrig andra problem mindre, nödvändigtvis i alla fall. Jag har i alla fall hört uttrycket ”men vi män då” hundratals gånger. Att bemöta kvinnors upplevelser av förtryck med att varje gång säga ”men vi män då” löser inte ett enda problem. När folk pratar om begrepp som omvänd sexism och omvänd rasism så får en tänka på vilka det är som har makten, vilka det är som står högst upp, enligt samhällsmässiga normer och ideal. Däremot är det alltid problematiskt att prata om män som homogen grupp när en inte ska prata om kvinnor som homogen grupp. Det är alltså inget jag vill göra. Däremot tycker jag att män generellt har ett ansvar att säga ifrån och se att en får en rad privilegier bara av att vara man. Det är viktigt att rannsaka sig själv och säga emot när fikabordet blir till en orgie i sexistiska generaliseringar. Annars bidrar en bara till att det upprätthålls. Det är strukturer som förtrycker generellt, och inte männen i sig. Männen byggs in i strukturen dock, motvilligt eller inte, vilket är ett stort problem.
Jag är inte rasist, men
De som säger dylika meningar är förstås ofta just rasister eller hänfaller sig i alla fall gärna ofta åt generaliseringar och fördomar. Det är ju lite av en klassiker i dessa sammanhang. Säger en rasistiska saker så är en rasist helt enkelt. ”Jag är inte rasist, men de måste bort”, ”jag är inte rasist, men alla som begår minsta lilla brott ska ut”. Det blir en lite rolig motsättning att säga att inte är något för att direkt efter visa att en är just det som den tagit motstånd ifrån. Ett exempel är även de som hävdar att de inte är rasister för att de har en utlandsfödd partner eller har ett antal utländska vänner. En kan fortfarande förtrycka människor på grund av bakgrund, vare sig en har utländsk partner eller inte. Sverigedemokraten Stellan Bojerud är ett sådant exempel. Han har dock själv sagt sig vara stolt rasist, dock inte när Aftonbladet frågade honom om det. Han skulle alltså kunna säga Jag är rasist men inte när Aftonbladet frågar mig om det. Precis som i fallen med Mikael Karlsson och Anders Vendel som hade kunnat använda sig av Jag är sexist men inte när det blir ett sådant ståhej kring det. Stellan Bojerud frågar bland annat varför svenskarna inte får ha ett eget land. Så Stellan är alltså dels stolt rasist enligt egen utsaga, men inte rasist när han får frågor om det. Han vill att svenskarna ska ha ett eget land, men är alltså inte rasist, då han har en utländsk fru. Går jag runt Stellan Bojeruds förvirrade åsikter blir det som ett avsnitt av Antikrundan.
Naturligtvis kan en även vara sexist fastän personen har en mamma, en flickvän eller en syster om vi nu ska använda det resonemanget.
Nu har det gått för långt!
Detta är också en väldigt vanlig retorik. Om en är exempelvis rasist så är naturligtvis allt motstånd mot rasism att betrakta som att det nu har gått för långt. Ofta lider dessa av hjärnrörsspöken. Rasismen är inte bekämpad. Inte sexismen inom samhället heller. Hur kan då kampen mot dem gått för långt? Rasism och sexism är inte bara problem när en aktivt tänker på det. Det existerar hela tiden. Ge kampen ett ansikte utåt och ett inåt. Båda ska de tala samma språk.
SD 2014!
Skrivs ofta i slutet på inlägg i exempelvis Aftonbladets kommentarsfält. Ofta har det med deras text att göra, men ibland inte. Det kan komma helt plötsligt också. "Jag köpte en kofta idag. SD 2014"! Kommentaren syftar i alla fall förstås på att Sverigedemokraterna ska få en röst i nästa riksdagsval. Förmodligen på grund av deras bristande integrationspolitik, jämställdhetspolitik och younameit-politik.
Jag vill vara en del av lösningen. Jag vill vara en del av upplösningen. Bry dig om de i din närhet. Hur långt räcker den? Dit näsan räcker, dit pepparn växer eller så långt som världen sträcker sig? Du bestämmer.
