Språk upprätthåller ofta destruktiva roller. Det är så ofta vi misslyckas just med språket. Även med goda intentioner kan vi misslyckas. Just goda intentioner innebär ju aldrig att vad som helst är okej. Som att om tanken är god så är allt lugnt. Jag försöker alltid att ifrågasätta mig själv och mitt språk. Tyvärr är det ofta de privilegierade som kommer undan granskning. Då är det viktigt att de privilegierade åtminstone granskar sig själva och ser sin egen roll i det hela, för det handlar om ansvar. En vit svensk åtnjuter en rad fördelar i samhället precis som en heterosexuell, precis som en man. För att få dessa fördelar räcker det oftast att bara vara sig själv, vilket ofta innebär att en kanske inte alltid är medveten om alla dessa fördelar. Det är också lätt att missa en rad fördelar på grund av att en tar dem för givet. Och när någon problematiserar hur samhället ser ut, hur destruktiv exempelvis mansrollen ofta är så blir ofta den privilegierade gruppen kränkt och förväxlar problematiserandet med att alla män är svin. Men att problematisera en roll, ett system och en norm är inte att påstå att alla ur en grupp är svin. Det är viktigt att vi analyserar vad vi säger, att vi tänker på vad vi säger. Artister som Robyn och Laleh kallas för starka kvinnor. Den starka kvinnan reduceras till en enda egenskap; just stark. Den starka kvinnas kallas stark just för att hon beter sig som en man. Att använda uttryck som en stark kvinna förutsätter att kvinnor ofta är det motsatta. Två bekanta hamnade i en diskussion för ett tag sen och den enda sa efter ett tag ”Du pratar så himla bra svenska!”. Hen har bott i Sverige i hela sitt liv, varför förutsätter någon annan att hen inte skulle prata bra svenska? Det är viktigt att ifrågasätta komplimanger som grundar sig i fördomar. Det finns även problem i komplimanger som är av formeln tjock men snygg då det bara bidrar än mer till smalhetsen i samhället. Skippa men:et.
Ett av det mest kontroversiella orden idag är väl hen, många är emot och säger att en måste få vara stolt över den en är. Vad att vara eller inte vara stolt över den en är har med hen att göra vet jag inte. Ingen kommer heller att radera han och hon från planeten, hen handlar inte om att förminska utan att utveckla. Jag kommer gärna ut som hensk och ser inga problem i att använda det. En förlorar inga kroppsdelar av ordet. Jag vet att en del är oroliga för det. Ett annat problem med språk och att upprätthålla roller är en del personers vilja att exempelvis kalla chokladbollar för negerbollar. Jag sa själv negerbollar när jag var ung, men skulle aldrig göra det idag. Många försvarar ordet neger med att det betyder svart, varför säger ni då inte ordet svart istället? Varför är just neger så viktigt att uttala? Det finns en segregerande blick i samhället som vi alla behöver vara medvetna om. Jag har hört människor som kallar sig antirasister strida för att säga negerboll och jag har även lyssnat till människor som kallar sig feminister skämta sexistiskt. Att kalla sig feminist eller antirasist ger inte någon frikort från att agera eller prata på sätt som bidrar till ojämställdhet och rasism. Enbart en titel bidrar inte till förändring. Ett annat problem med vårt språk har jag märkt med ordet ”får”. Har tänkt på det i olika kärleksrelationer att det låter som att partnern söker tillåtelse för att göra eller vara något självklart. Får jag gå och lägga mig, får jag sova, får jag vara arg - vilket leder en till att tro att den ena bestämmer över den andra - vilket aldrig får vara fallet. Om nu inte båda vill att det ska vara så, förstås. Nu menar en kanske inte att bestämma över den andra, eller att fråga om tillåtelse, men med språket låter det ändå så.
Det är lättare att rikta sin ilska mot de som försöker förändra istället för att problematisera sin egen del i ett förtryck. De kan fortsätta prata om hur en ska vara som riktig människa och fortsätta leva som om inget har hänt sedan E-Type startade sin första krog på vikingatiden. Eller om det är hans kvinnosyn som grundades då? Minns han uttalande mot fackordföranden Jenny Bengtsson där han kallade henne ”lilla tjejen” och fortsatte med att säga "Jag blir lite irriterad när en liten primadonna ska berätta: gå inte på de här krogarna. Hon har ingen aning om vad hon snackar om”. Just det där att använda förminskande ord för att bevisa vem som har makten. Att använda dylika härskartekniker är oerhört vanligt. Språk kan verkligen förändra och utveckla mycket, ändå ägnar många språket åt att förminska. Med ord bestämmer vi och skapar roller och begrepp. Vissa tar tolkningsföreträde på andras ord, på andras känslor. Ska vi låta språket fortsätta begränsa eller ska vi föra hjärtat till munnen och ta oss vidare?
Det är så svårt att komma någonstans då motståndet finns överallt. Det finns i ett språk som för få problematiserar, som ofta bara stigmatiserar och förminskar och bygger strukturer starkare. De tar avstånd från de som våldtar men bidrar till strukturerna, de tar avstånd från Breiviks terrordåd men håller med om hans åsikter. De sitter i ert tomrum av hat och väntar på att det ska bli rumsrent att komma ut.
