måndag 21 oktober 2013

Stora Lappträsks Elvis Presley

Foto: Severus Tenenbaum

Landskap. De yttre och de inre. Barn som sover på en äng eller som fastnar mitt i ett hopp. Förevigas. Sådant påminner Vera Vinters musik mig om. Storstaden och allt den ger, men kan den ge vad barndomen gav? Där träden blivit asfalt, men andra drömmar blivit förverkligade. Veras första skiva Idyll släpptes förra året. Det handlar om träd är troligen en av de vackraste låtarna jag hört. Vera sjunger om vägar som ingen har kört på tio år och om att sakna att lägga sig raklång på en sten och följa hur molnen ändrar form. Vera kommer från Stora Lappträsk. Mycket är hämtat därifrån. För hjärtat till öronen. Ta din tid att lyssna. Vera grävde i sin hembygd, ut kom de vackraste av sånger.

För de som inte känner till dig, hur skulle du beskriva dig själv och din musik? 
- Som Stora Lappträsks Elvis Presley! 

Vad var det som fick dig att inse att du ville hålla på med musik?
- Min första gitarr. En nylonsträngad ”Alhambra” som jag fick i sextonårs-present. På den skrev jag mina första låtar och sedan dess har skrivandet och musiken varit den jag är. En ventil och en kompass.

Ditt album Idyll släpptes för ett år sen. Hur har tiden varit sedan dess?
- Det ligger så enormt mycket jobb bakom en platta så efter att den släppts kändes det faktiskt lite tomt. Jag har ju levt med låtarna, filat och spelat dem hemma i köket och gjort demos. Men det är klart att det känns mäktigt att fler kan höra min musik nu. Det gör mig glad.

Markus Mustonen från Kent sjunger på Överallt, hur kommer det sig?
- Jag fick nys mig om att Markus hade en fin och varm röst. Jag visste ju att han körat en hel del som trummis i Kent, men visste inte hur han skulle ställa sig till att sjunga en duett. Men han gillade låten och sa ja. Och det känns som att det hände något väldigt bra när det kom till en röst på Överallt.

Du växte upp i en liten by. Hur tror du att det har påverkat dig?
- Mycket. Stora Lappträsk kommer alltid vara hemma. Skogen, sjön och husen. Där finns ett annat tempo och ibland tänker jag att det är därför min musik är som den är. Att jag har det där tempot i kroppen. Inbyggt.

Hur kom det sig att du flyttade till Stockholm?
- Jag var nyfiken på något annat. Fast egentligen längtade jag aldrig bort. Jag visste att jag ville spela musik men inte var jag skulle börja. I samma veva träffade jag en kvinna på ett flygplan. Hon föreläste på Universitetet i Stockholm. Vi samtalade hela flygresan och jag som inte kommer från någon akademisk familj kände att det där med att läsa vidare kanske kunde vara något. Jag började med en kurs i kulturgeografi och läste sen lite olika saker samtidigt som jag skrev låtar. Men det var alltid musiken som jag kom tillbaka till.

Tror du att du kommer flytta tillbaka så småningom?
- Ibland känns det som det. Men jag vet inte. Jag hoppas nog det.

Du har nämnt Sune Jonsson som en stor inspirationskälla. Vill du berätta lite om det?
- Sunes bilder är så okonstlade. Det tycker jag om och jag känner ett slags släktskap när jag tittar på hans bilder. Kanske för att han ofta förmedlar en gammaldags värld. Jag växte ju upp med mormor och morfar på samma gård och spenderade mycket tid tillsammans i Bagarstugan som de bodde i. Det är något vackert med människor som bär på så mycket kunskap om livet men också lite vemodigt. Livets obarmhärtighet: vi lever och samlar på oss visdomar som vi inte hinner använda oss av. Det där finns i Sunes bilder tycker jag.

Vad skulle du säga att du behöver runt dig för att skriva?
- Ett ord eller en rad. En melodisnutt eller en bild i huvudet. Så brukar oftast mina sånger ta sin början. Vissa idéer fastnar och kommer tillbaka gång på gång. Då brukar jag sätta mig med gitarren för att få ordning på tankarna, bli färdig och göra upp. Ibland blir det en låt. Men jag vet inte hur det går till rent konkret.

Dina texter känns väldigt poetiska, läser du mycket själv?
- Jag läser en del. Jag tycker om poesi. Det är kortfattat och det passar mig eftersom jag tycker om att läsa om samma saker igen och igen. Det är det fina med poesi, man hittar nästan alltid något nytt varje gång man läser.

Någon bok som påverkat dig extra mycket?            
- Jag blev väldigt tagen av Mare Kandres Bübins Unge. Den innehåller så mycket nyanser. Nästan på ett kusligt sätt. Man känner, hör, doftar och ser den ganska abstrakta världen som hon beskriver, som om den finns där alldeles nära.

Det är många som vill höra mer av dig. Arbetar du med en uppföljare?
- Ja. En skiva till blir det nog!

Nu i dagarna var Vera Vinter med i Alla tiders hits på SVT där hon sjöng Ulf Lundells Snön faller och vi med den. Du kan lyssna på Veras version här nedanför. Idyll finns att köpa på bland annat CDON och Bengans. Gör gärna det!