När Khashayar Naderehvandi, 32, var fem år flydde hans familj från Iran till Sverige. Han växte upp i Malmö, men bor numera på västkusten. För två år sedan debuterade han med sin diktsamling Om månen alls syntes. Nu är hans debutroman här. Vilar i era outtröttliga händer är en fantasirik berättelse, där sanningen inte alltid finns rakt framför en, där historier ändras från berättare till berättare, vad är sanningen om inte olik för alla? Som att bläddra genom en människa, bläddra genom någons sanningar, komma ut med en egen.
Under tiden du jobbade med din nya bok så gav du ut en diktsamling. Hur fungerade det att skriva på två olika projekt samtidigt? Att skriva på två olika sätt?
- Jag började med romanen. När de första dikterna kom - ungefär halvvägs in i romanarbetet - var det som att andas för första gången på länge. Romanen hade börjat bli alltför krävande, för ansträngande att skriva på. Dikterna kom någon helt annanstans från, kändes mycket mer befriande att jobba med, nästan som om det var någon annans röst som lät genom dem. Ett tag tänkte jag på dem som dikter skrivna av en av romangestalterna ("återberättaren" i romanen). Jag hade heller ingen aning om vad som skulle bli av dikterna, om de ens skulle bli ett manus eller om de kanske skulle vara insprängda i romanen. När dikterna hade passerat en kritisk punkt och jag insåg att de skulle bli något eget la jag romanen på is, gjorde färdigt diktmanuset, och fortsatte därefter med romanen efter att diktmanuset blev antaget för utgivning.Hur skulle du själv beskriva Vilar i era outtröttliga händer?
- Som en lång dikt eller ett musikstycke.
Var har du funnit inspiration till boken?
- Frågor om inspiration är väldigt svåra för mig. Inte för att jag har svårt att peka på inspirationskällor, utan för att jag har svårt att avgöra vad som inte skulle vara en inspirationskälla. Språket får man, sen använder man det så gott det går.
Känner du själv att du har ett återkommande tema i det du skriver?
- Ibland tänker jag att det finns två typer av författare: De vetenskapliga och de sentimentala. Jag tänker mig att de vetenskapliga författarna "utforskar" olika saker. De utforskar social utsatthet eller miljöförstöring eller rasism eller vadsomhelst. De sentimentala skriver istället om samma sak(er), om och om och om igen. Själv tillhör jag nog den senare kategorin, fast jag är lite osäker på vad det är jag alltid skriver om. Kanske döden, klass, identitet. Sådana saker.
Du har fått idel positiva recensioner, både för din nya bok och din diktsamling. Hur mycket påverkas du av vad andra skriver om dig?
- På kort sikt: Enormt mycket. Jag blir oftast väldigt knäckt över recensionerna, det är invändningarna jag ser och kommer ihåg. På lång sikt: Inte så mycket. Till slut är jag ändå tillbaka i litteraturen, i skriften. Genomtänkta läsningar gör mig alltid glad dock, för det lär mig saker och ting om min egen text som jag inte kände till tidigare.
Vad var det som fick dig att börja skriva från första början?
- Jag höll på med filosofi, ville doktorera, men det fanns inget lärosäte som jag var intresserad av att doktorera på (och troligen inget lärosäte som var intresserat av att ha mig där). Jag märkte hur det jag skrev mer och mer började likna skönlitterär prosa. Till slut släppte jag idén om att doktorera och koncentrerade mig på det skönlitterära skrivandet.
Vad läser du själv för något just nu?
- Just nu har jag precis läst ut Ann-Marie Tung Hermelins roman Inunder, som hon debuterade med förra året. Den har gett mig anledning att tänka på en massa saker, vilket har inneburit en paus från läsandet.
Vad sysselsätter du dig med förutom att skriva?
- Jag har två små barn, vilket är mer än full sysselsättning. Förutom det arbetar jag lite som lärare och frilansar lite som fotograf.
Du flydde till Sverige som barn. På vilka sätt har det påverkat dig?
- Omöjligt att säga. Att växa upp och leva i Sverige har nog påverkat mig mer än själva flykten.
Hur menar du att det har påverkat dig mer?
- Att peka på den förhållandevis korta tidsperiod som var själva flykten, i betydelsen "på resa från ett land till ett annat", glöms det bort att flykten inte tar slut förrän långt senare, om den alls gör det. Att hela tiden behöva förhålla sig till andras blickar på en, andras krav på tacksamhet, andras och det egna strukturella fångenskapet, att behöva förställa sig för att få jobb, lägenhet, ett värdigt bemötande och så vidare, har påverkat mig mer, vill jag tro, än att ha varit på flykt i dess mest konkreta betydelse.
Vad händer härnäst för dig?
- Jag ska starta upp en skrivarkurs på Folkhögskolan i Angered i ett samarbete mellan folkhögskolan och Akademin Valand, Göteborgs universitet. Vi är i uppstartsfasen men ska se till att ha en kurs under höstterminen 2013. Alla som är över 18 år är välkomna att söka!
Du kan köpa Vilar i era outtröttliga händer på bland annat Bokus, CDON och Adlibris. Gör gärna det.
