onsdag 7 november 2012

Kraven och pressen i att visa upp sig

Tyvärr är utseende något som får många att vilja svälta bort och hata sig själva. Många skuldbelägger även de som visar sin kropp på internet. Däremot måste man se alla krav och all press som ligger i beslutet att visa upp sig. Det är tragiskt att allt yngre tvingas ta av sig tröjan, linnet och behån, men samtidigt är kanske osäkerheten störst då, och den har växt väldigt mycket de senaste åren. När jag växte upp var många oroliga över att vara för stora och det var oftast de lite större som fick de värsta glåporden. Det finns mycket förväntningar i ett utseende. Då, i mitten och slutet på 90-talet, så fanns de där, även om det har blivit värre sen dess. Troligtvis mycket på grund av internet. 

Det är också fortfarande allt för många företag som säljer sina produkter genom att använda lättklädda personer, främst kvinnor. Visst om det är schampon det gäller men det är sällan man går runt naken med högklackat. Om man klagar hos stora företag som väljer att marknadsföra sig genom att objektifiera så visar sig ett annat problem, är det en tjej som klagar på hur kvinnor framställs i diverse media så är en vanlig kommentar att hon bara är avundsjuk och har för mycket fritid medan om en kille skriver något liknande så blir det nästan enbart beröm och ofta kommentarer som "Kul att du är kille och skriver detta!". Det är klart att människor ska få vara både nakna och smala men det blir fel om någon annans värde samtidigt sänks för att den inte är smal eller naken. Man måste värderas utifrån andra aspekter. Människor ska få se ut på ett speciellt sätt, men då får det inte vara fel att se ut på ett annat.

Tajtlajns reklam på Facebook

För ett tag sedan så firade sportfiskebutiken Tajtlajn i Kållered sitt tvåårsjubileum genom att anlita två lättklädda kvinnor som skulle servera besökarna. Ägaren Christian Mattsson försvarade tilltaget i Mölndalsposten med att säga ”Vårt jubileum ska vara ett kul evenemang och tjejerna är snygga och har stora tuttar. Orakade gubbar vill ingen titta på”. Tyvärr är det till viss del sant, det är vad många vill se och även om inte alla accepterar att det är så, så är det allt för få som gör något åt det. Däremot hade det varit väldigt enkelt av Christian Mattsson att själv försöka förändra hur samhället ser ut istället för att locka besökare till sin butik genom att visa upp kvinnor utan kläder. Jag vet inte riktigt vad nakna kvinnor har med sportfiske att göra. Antagligen väldigt lite. 

Samtidigt är kvinnlig sexualitet fortfarande väldigt objektifierad men de som sedan objektifierar sig själva blir genast skuldbelagda och kallas både horor och slampor. Följer man samhällets uppmaningar så skuldbeläggs man för det också. Det gör mig faktiskt väldigt förbannad. Människor blir väldigt pressade av hur de ska se ut, många tror att man växer ifrån det, men har kraven och pressen växt för långt in så följer de med en långt upp i åren. 

Ytans största funktion är att den särskiljer oss och binder oss samman med andra. Jag blir lycklig av att se någon och känna igen personen. Se den åldras. Ändå kommer många med kommentarer om att deras sambo har blivit en fet kossa som inte är lika välformad som för tjugo år sedan och att de funderar på att lämna denne. Det är väl klart att man inte ska sluta bry sig om sitt utseende i ett förhållande, men när det ytliga verkar vara så otroligt viktigt undrar jag vad som finns kvar i längden. Vad händer vid till exempel graviditet eller när kroppen förändras naturligt? Man åldras och kropparna och utseendet förändras, men finns det tillräckligt med kärlek så överlever den det. Det kommer jag alltid att tro på.  

Utseende är något som förändras med tiden. Alla dras vi med. Jag önskar bara att företag slutar upp med att sälja produkter genom att objektifiera människor i mer eller mindre märkliga sammanhang, och jag önskar att de allra flesta ser till vad kroppen klarar av snarare än hur ser den ut. Det är fantastiskt att kunna föda ett barn och självklart kommer kroppens utseende att förändras av det, men jag ser inte riktigt problemet i det. Se möjligheterna med kroppen, gör den inte till hinder, skuldbelägg den inte.