Släpp ut hönsen

Enligt uppgifter från Djurens Rätt har Coop fattat ett centralt beslut att det inte ska säljas burägg i Coop Nära, Coop Extra och Coop Konsum-butiker. På Coop Forum säljs dock burägg fortfarande. I norra Sverige säljs fortfarande burägg i alla typer av Coop-butiker. I deras medlemstidning har de tidigare gått ut med att de inte längre säljer burägg, vilket de dock, bevisligen, gör. Det är viktigt att om man köper ägg, att man väljer ekologiska ägg från frigående höns som har tillgång till utevistelse. KRAV-godkända hönor går fritt inomhus. Jag vill inte påstå att allt blir bra så fort det är ekologiskt, men det blir bättre. Hönorna får KRAV-godkänt foder och varken bekämpningsmedel eller konstgödsel får användas. Djurens Rätt skriver att 

I Sverige hålls 6,5 miljoner hönor inspärrade i äggfabriker. Av dem lever drygt två miljoner, motsvarande 35 % av hönorna, hela sina liv i gallerburar. Ytan per höna är mindre än ett A4-papper, och det är för trångt för att hon ens ska kunna sträcka ut vingarna.

Detta kan inte anses vara okej. Jag skrev ett mail till Coop om att helt sluta sälja burägg. De svarade tidigare idag med att

Coop Sverige har varit föregångare när det gäller att ta ställning mot ägg från burhöns. Redan 2002 tog vi bort ägg från burhöns i Coop Konsum och Coop Nära i våra butiker. Samtidigt hade vi också en uppmärksammad kampanj där vi berättade om beslutet.

Vår uppfattning är att äggproduktion där hönorna inte sitter i bur är att föredra, eftersom hönorna då i större utsträckning får utlopp för sina naturliga beteenden. Därför har vi valt att i första hand satsa på ekologiska ägg, Sprättägg och ägg från frigående höns. Vi har också informerat våra kunder om fördelarna med dessa ägg.

Ägg från frigående hönor är dock något dyrare än ägg från hönor som lever i inredda burar. För att kunna erbjuda ett alternativ med lägre priser har vi i Coop Forum och Coop Extra i Coop Sverige även denna typ av ägg.

Sverige är det land som kommit längst i Europa med utvecklingen av nya inredda burar och den produktionen är godkänd i Sverige.

Bland de konsumentföreningar som driver egna butiker under namnet Coop har några valt att ha ägg från höns i inredda burar som ett alternativ även inom Coop Konsum och Coop Nära. Då handlar det oftast om regionalt producerade ägg.

Många kunder är medvetna om skillnaderna i produktionen och vi ser det också att försäljningen av ekologiska ägg, Sprättägg och ägg från frigående hönor. Att välja dessa ägg är det bästa sättet för kunderna att påverka producenterna att ställa om sin produktion.

Själv tycker jag att det ska kosta att köpa ägg från burhöns. Det är inte de bra äggen som är för dyra, det är de dåliga som är för billiga. Väljer man de bättre alternativen kommer de sämre till slut att försvinna. Man ska inte bara tycka att handlingar är bra, man ska vara den handling man själv vill genomföra.

Sommarminnen av Anna Järvinen

Det har varit ett år med ett antal möten med Anna Järvinen, och det känns verkligen fint! En gång i tiden så var Nattmusik från skivan Man var bland molnen (Häpna, 2009) den finaste låt jag hört, särskilt texten som har ett speciellt romantiskt och drömskt skimmer över sig. 

När jag träffade Anna på Liseberg i somras så förklarade hon att texten handlar om att hon befinner sig i sin mormors hem i Helsingfors. Anna frågade först hur jag själv tolkar låten. Det är fint att varje låt berättar olika historier, beroende på vem det är som lyssnar. För mig är låten om att vara hemma hos någon hela natten, i fantasin, men i verkligheten vara någon helt annanstans. Innan jag visste hur texten till Nattmusik gick trodde jag att Anna sjöng raderna "det finns inget som du, hur långt jag än går, som kan ge mig det jag får". Det ger texten en lite annan innebörd. 

Var är du nu då?

Att gå från ord till handling

Gunnebo, Mölndal, Sommaren 2011

Dagen är en bearbetning av drömmar, eller en fortsättning på dem.
Så känns det nu. Förra året var en vägg som sakta raserades allt mer. Min morfar gick bort, jag höll på att drunkna, valet gick åt skogen (alltså, den skogen som skövlas och inte den bra skogen!) och hela sommaren var fylld av en hel del oärlighet. Allt detta byttes inte ut mot något bättre, min morfar är lika borta nu som då, även om jag tror att minnen på något sätt får människor att leva vidare. Minns vi så finns dem. 

Det mesta har dock blivit bättre sedan förra året och de människor jag har nära mig nu är ärliga och öppna. Vilket är det viktigaste med människor när jag tänker på det. Det känns både hemskt och inte att anledningen till att jag nu har så fina människor intill mig är att så mycket dåligt hände förra året. Med det vill jag inte säga att det behövs en massa dåligt för att det ska uppstå en massa bra, men ibland underlättar det.

Jag försöker vara närvarande i varje situation, och vill att situationen ska kännas närvarande i mig. För att en situation ska kännas okej så krävs all möjlig närvaro av alla möjliga och omöjliga kroppsdelar. Annars blir antingen man själv eller situationen utanför, och inget av det känns okej. Jag känner att jag allt mer börjar gå från ord till handling och det finaste sättet att gå från ord till handling på är att kyssa någon!

Sport är viktigare än etisk djurhållning så länge vi väljer att vara tysta

Det är ofta det slutna som premieras, vilket kanske har sin bottenlösa grund i att man aldrig kan såra någon eller göra fel så länge man är tyst. Problemet är att tystnad och slutenhet ofta sårar mer i slutändan. Själv har jag länge trott på att det är bättre att överkommunicera än att underkommunicera och vara sluten, det är just tystnad som ofta är ett av de största relationsproblemen, och som så ofta så är de största relationsproblemen även ett av de största samhällsproblemen. Är man stillasittande i en relation, och ser relationen byggas bort, utan att man reagerar, så är man inte sällan det även i samhället. Vi måste lära oss att både relationer och samhället i övrigt fortsätter att röra på sig medan vi väljer att sitta stilla. 

Du ser naturen byggas bort och haven färgas av olja, men du väljer att sitta stilla, du hör någon bli kallad hora och neger på spårvagnen, men du reagerar inte och säger inte till. Att vara tyst är nog så illa. Men även att skrika kan till viss del vara fel, många föräldrar skriker på sina barn, utan att berätta vad de har gjort fel. Ett skrik når säkert ut till en del, men vad lär sig väl barnet av det? Jag vill ha relationer och ett samhälle där man säger till, men där man också förklarar varför man säger till. Det kommer jag använda mig av när jag blir förälder i alla fall. Ett skrik kan säkert hjälpa en att få ut sin egen ilska, men jag förstår inte alls hur det skulle hjälpa barnet. 

Ett annat exempel där vi inte längre kan vara tysta är djurhållning kontra människohållning. Både en del djur och en del människor får tillväxthormoner. Djuren, som inte har något att säga till om, för att snabbare kunna slaktas och människan, som väljer att ta detta själv, för att, av olika anledningar, bli starkare och snabbare. Ändå blir vi mer upprörda när det kommer fram att en människa då dopat sig med detta. Detta kan få en att tro att sport skulle vara viktigare än bra och etisk djurhållning, vilket det självklart inte är. 

Relationer och samhället i stort hör verkligen ihop, man tänker inte på det så ofta bara. Jag menar, om Jan Björklund hade haft en bra relation till skolan och sina lärare, så hade han nog inte, som nu, velat betygsätta barn redan när de ligger i magen. Jag menar inte att en bra relation per definition ger ett bra samhälle, men det är en känslomässig bit på vägen!

Livsgiltighet

Jag har länge känt att kroppen är det bästa sättet att uttrycka känslor med. Kanske är det för att det inte finns något mer ärligt sätt. Medan både ord, gåvor och handlingar är begränsade till att uttrycka känslor så är våra kroppar motsatsen. Eftersom kroppen är den platsen där vi samlar känslor, så borde det vara självklart att det är med just kroppen vi ska uttrycka dem!  

Inget kan uttrycka kärlek lika bra som fyra armar som möts, och kroppen är inte lika tung och svår att få ur sig när man sörjer de som inte fick bestå. Jag vet, jag märkte det när min morfar dog förra året, och jag märkte det när mina föräldrars katt gick bort i somras.

Det är när någon uttrycker sig mot oss som vi övergår från att vara likgiltiga till att bli livsgiltiga och får oss att vilja spendera "all frysa och dra upp täcket lite till"-tid med någon annan. Det är då all likgiltig tid beslutar sig för att den behöver lite tid för sig själv, och det tycker jag att vi alla kan ge den!

Dia Psalmas avskedsturné nådde Göteborg

Här kan ni läsa en intervju med Dia Psalma där Stipen berättar om bandets karriär.

Ett förakt mot svaghet

Enligt Brottsförebyggande Rådets (BRÅ) statistik från 2006 begicks under den tiden 99% av alla sexualbrott, 90% av alla personbrott och 88% av alla mord av män. En klar överrepresentation alltså. Vad detta beror på har man olika teorier om. En anledning lär vara machokultur. Ett av de största samhällsproblemen har blivit en kultur som glorifierar våld och som mer handlar om hur man inte ska bete sig, snarare än om hur man ska vara. Det är kopplat till ett förakt mot svaghet och att man inte ska bete sig som en ”kärring”.  Uppfostras man in i en sådan kultur så blir just våldet och förmågan att aldrig visa sig svag det enda man lär sig att kontrollera, och blir därför det man löser situationer med. 

90% av alla våldsbrott är även kopplade till alkoholanvändning. Det är en stor majoritet som framför allt dricker alkohol på helger. Många av dessa ser aldrig riktigt alkoholens verkliga baksida, och fortsätter att dricka helgen efter och helgen efter igen. De flesta kan dock hantera alkohol, så jag tror inte på någon kollektiv bestraffning i det fallet. De största problemen för de ungdomar som dricker idag lär väl visa sig när de som dricker varje helg dricker lika mycket när de blir föräldrar. Alkoholen blir ett problem när man dricker för att kunna hantera sin vardag. Det är inte bara män som våldtar och det är inte heller bara män som begår grova våldsbrott, och det är inte ens i närheten av alla män som begår något brott över huvud taget. Bland de som begår brott dock, så är en stor mängd berusade, och en klar majoritet män. Det är ett samhällsproblem vi måste hitta en lösning på.

Jag promenerade i Göteborg igår, och när jag kommit fram till Kungsportsplatsen så hamnade jag mitt i ett gängbråk, en kille knuffades in i mig och därefter ännu en, innan jag kunde gå därifrån. Killarna var kanske i 16-årsåldern och verkade redan ha blivit en del av den kulturen där det är roligt att slå andra människor, för hur löser man annars konflikter? Machokulturen märks av i exempelvis våld mot gravida kvinnor, i stora bråk under fotbollsmatcher och i flertalet våldtäkter. Den märks av i våld mot kvinnor och mot män. Forskning visar att män som slår är dåliga på att hävda sig mot just nämnda machokultur. De tar ut detta på kvinnor, barn eller andra män.

Många pratar gärna om ett ”manshat” så fort man tar upp problemen med denna kultur som många män uppfostras in i, men det är att förringa ett stort problem. Problemet är inte männen, utan det våld som blivit en följd av denna kultur som män uppfostras till att tillhöra.

Det viktigaste är egentligen att inte bry sig om huruvida det är män eller kvinnor som utför dessa brott, utan att det är en människa som uppenbarligen har problem att behärska sig eller hantera känslor av olika slag. Det är upp till oss alla att hitta en lösning. Man kommer aldrig nå en lösning om man helt riktar in sig på ena sidan av problemet.

"Pengar och klass delar redan upp människor i olika fack"

The Hollies, The Smiths, Oasis, Joy Division... Listan på fantastiska band som bildats i Manchester kan göras lång. Det senaste tillskottet är Clockwork Radio, som blandar soul och indiepop på ett förtjusande sätt. Bandet består av Richard Williams (Sång och Gitarr), Iwan Jones (Sång och Gitarr), Nadim Mirshak (Bas), Dan Wiene (Trummor) och Sam Quinn (Piano, Synth och Gitarr). Deras senaste EP Sketch släpptes den 25 september. Richard Williams berättar om hur framtiden ser ut och beslutet att lägga upp bandets musik på deras hemsida - helt gratis.
 

Ni har medlemmar från Egypten, England och Wales. Om man tänker på de geografiska skillnaderna, hur blev ni ett band? Och vad har ni för mål med er musik?
- Vi började spela när jag och Iwan flyttade till Manchester för att kunna koncentrera oss på musiken. Där träffade vi Nadim, Sam och Dan genom vänner. Vårt långsiktiga mål är att klara av att finansiera bandet, och att skapa någonting nytt och intressant för både oss och de som lyssnar på oss.

Vad influeras ni av?

- Vi influeras av allt från Bob Marley till Daft Punk. Även namn som Led Zeppelin och Marvin Gaye är stora influenser. Vi gillar musik med melodier. Musik som kommer från hjärtat.

Är alla i bandet delaktiga i låtskrivandet? Tror du att ett band kan ta skada av att en medlem får mer uppmärksamhet än de andra?

- Vi skriver alla låtar tillsammans och bollar med varandras idéer. Vi har ingen direkt längtan efter att bli ”kändisar” så jag tror inte att något sådant hade påverkat oss nämnvärt.

Många artister vänder sig mot musiksajter där man kan lyssna på musik gratis, men ni har valt att lägga upp alla era låtar på er hemsida, hur tänkte ni där?
- Vi vill att vår musik ska vara tillgänglig för alla. Pengar och klass delar redan upp människor i olika fack, och det är nog så tragiskt, men låter vi människor ladda ner vår musik helt gratis så kommer den vara tillgänglig för alla, oavsett bakgrund.

Vad anser du, generellt, om att ladda ner musik och film från exempelvis The Pirate Bay?
- Det är klart att det har skadat musikindustrin, men det känns som att det är dags att acceptera faktum. Det är viktigt att utvecklas med tiden. Nu för tiden har vi artister mer möjligheter och kontroll över vad vi kan och inte kan göra. Det ser jag som en positiv utveckling av det hela.

Hur ser den närmaste framtiden ut för Clockwork Radio?
- Just nu är vi ute på turné. Sen håller vi på med en ny EP som förmodligen är färdig att släppas i början av nästa år. Förhoppningsvis kommer vi att turnera genom Europa med början i april 2012. 

Du kan besöka Clockwork Radios hemsida här.  

Gryningstid blir skymningstid för Dia Psalma

Dia Psalma bildades ur askan av Strebers 1993. De bestod i början av Mikael "Ulke" Johansson (Sång och Gitarr), Fredrik "Ztikkan" Blomgren (Bas) och Stefan "Stipen" Carlsson (Trummor), men i mitten av 1994 tillkom även bandets första ljudtekniker Pontus Andersson på Gitarr. 1994 var Dia Psalma ett av Sveriges största band. Debutskivan Gryningstid hamnade på trackslistan och bandet nominerades till både Rockbjörn och Grammis. Gryningstid har idag sålt mer än 100000 exemplar. Under hösten så framför Dia Psalma debutskivan i sin helhet, på olika platser runt om i Sverige. Där efter lägger de ned för gott.

Här berättar Stefan Carlsson om karriären, och vad han känner för debutskivan, 17 år senare.

Under 1994 blev ni väldigt stora, och sålde helt plötsligt tusentals skivor. Kunde den framgången bli svår att hantera ibland? Att ni så snabbt blev kända även för den stora massan?
- Inte direkt egentligen, vi förstod inte varför folk runt omkring oss blev så uppjagade faktiskt, men efter hand så blev det väl mer påtagligt att vi var ett ganska så stort band för den tiden. Men för att summera så var det i början bara roligt att få göra en massa saker som man drömt om och att få möjligheten att spela musik på heltid.

Vid första upplösningen 1997, vad var det som hände då?
- Vi blev trötta på just arbetstempot, vi hade då hållit igång mer eller mindre sedan 1993, alla dagar i veckan med Dia Psalma, så vi körde in oss själva i en återvändsgränd, där vi kände att ”vi stoppar nu, så får vi se vad som händer sen.”

Hur kom det sig att ni startade igen?
- Alla var sugna att spela med varandra igen. Vi kände väl också att det som hände 1997 inte var en helt okej upplösning. Vi hade oplockade gäss som var tvungna att plockas helt enkelt. Så vi körde en del festivaler, och sen beslöt vi oss för att fortsätta för att det kändes så bra.

Nu under sista turnén så kör ni Gryningstid rakt igenom, hur ser du på den skivan idag? Känner du att ni borde gjort något annorlunda?
- Nej, inte alls! Gryningstid har gjort att vi har fått lira tillsammans i 17 år, och varit ute och turnerat och pysslat med musik, precis som planen var. Så det finns inget att ångra. Tvärtom! Nu idag när vi kör hela skivan från start till mål, så tycker jag att den har en bra helhet, allt ligger på rätt ställe, och den lilla dynamik som finns kommer precis där den ska.

Vad känner du att den största utvecklingen var från första skivan till den sista, Re Voltere?
- Svårt att beskriva, men vetskapen om att man inte alls råder över vad folk skall tycka om det man komponerar. Vi har lärt oss att skita i vad folk runt omkring tycker, vi kör vår grej, sen får folk ha sina åsikter om det. Det är säkert kul för dem på alla möjliga sätt, oavsett om det är positiv eller negativ kritik.

Vad är dina finaste minnen från tiden med Dia Psalma?   
- Oj, massor! Hultsfred, alla de gånger vi lirade där, var helt fantastiskt. Men det är så mycket som varit fantastiskt, så det blir svårt att namnge fler utan att det blir en novell av det. 

Vad känner du själv har varit det värsta under den här tiden?
- Strul med skivbolag, bokningsbolag, management och hela den svenska modellen med att lansera och promota ett band.

Det svåra, har jag känt, med punkband som håller på länge, är att behålla trovärdigheten, skriva samma slags texter som man gjorde förr... Märkte ni av något av det i Dia Psalma?
- Visst, det kan bli svårare, men samtidigt så tycker jag inte att det är en punkgrej. Det finns massor med band/artister som skulle ha bytt pennan mot en trädgårdsspade eller något för många år sedan. Men vi har absolut fått smaka på att vi inte skriver lika bra texter nu som 1993, men som sagt, vi är fria att tycka vad vi vill om musik, eller?

Det var aldrig tal om en ny skiva innan ni beslutade er för att lägga ned? Eller hur tänkte ni där?
- Nej, vi valde att ta ett sabbatsår förra året, sen bestämde vi oss gemensamt för att 2011 kör vi en sista grej.

Till sist, vad kommer hända efter sista konserten? Vad är planerna?
- Vi har massor med planer! Jag spelar i Trash Amigos och Pontus har börjat i Snakestorm. Både Trash Amigos och Snakestorm kommer att vara support för Dia Psalma under hela hösten. Vi kommer med all säkerhet dyka upp i olika band framöver.

Den 15 oktober spelar Dia Psalma på Trädgårn i Göteborg. För övriga datum kolla gärna in bandets officiella sida på Facebook.

här och du

gatlyktorna gick bort sig i dimman
två svartvita fotografier dansade mot varandra
fötterna nöttes ner till gator
trädgårdsbord höggs ner till träd
askan brändes ner till människa
allt förändrades

mina tankar nöttes ner till dig, dina känslor nöttes ner till mig
och när du bar världen på dina axlar, bar mina axlar dig

mellan oss fanns ljusår av tyst rymd
som bar stjärnor långt innan teleskop
om nätterna gav du dig ut på min bräckliga röst
vi tystnade samma språk
du hade funnit en by, älskat mig till en stad

stjärnorna blommade från din västra kust till din östra
jag kunde plocka vattendroppar på din östra sida
och kasta över dem till din västra
vi landsteg varandra, utrotade ursprungsbefolkningen
och inbillade oss båda att vi var först där

mina fötter nöttes ner till dig, dina händer nöttes ner till mig 
och när du bar världen på dina axlar, bar mina axlar dig