 |
| Kappahls magic jeans |
Kappahl säljer jeans som håller in magen och lyfter upp rumpan. De kallar dessa för "magic". Naturligtvis är det sådan reklam som aldrig skulle rikta sig till män. Reklam som handlar om utseende riktar sig i de allra flesta fall till kvinnor, särskilt reklam som handlar om att man på något sätt ska dölja hur man ser ut. Med det menar jag inte att män också borde få sådan reklam riktade till sig. Jag tycker att det hela är ganska löjligt vem det än riktar sig till.
Vad som är attraktivt eller inte har egentligen inte särskilt mycket med någons kropp att göra även om båda sakerna heller inte är helt skilda ifrån varandra. Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon som jag fann oattraktiv, däremot så finns det nog ytterst få fall där man finner någon man har känslor för oattraktiv. Delar av en människa kan vara oattraktiv, men det betyder inte att helheten är det.
Det är för mig mer attraktivt att känna att man inte behöver hålla in magen eller lyfta upp rumpan, att känna att man inte behöver betala för att se ut på ett sätt som man inte gör. Vad som är oattraktivt är att inte våga leva för att kroppen kanske kommer ta stryk av det, vad som är oattraktivt är att inte göra det man verkligen vill göra. Det är långt mer oattraktivt att inte kunna kommunicera i en relation än att ha bröst som hänger.
Det fina i relationer är när allting verkar hänga ihop, när det känns som att allting kan mötas och också kommer att göra det. Språket, kropparna, åsikterna, händerna, två liv. Jag tror att just kommunikation är det viktigaste i en relation, de största problemen uppstår oftast inte när någon säger fel eller säger för mycket utan när någon väljer att inte säga något alls. Så börja med att säga för mycket, ring den du vill ringa oavsett om du bryter mot reglerna i det sociala spelet, mät inte din mage, utan istället hur lycklig du är, eller varför inte bara känna efter? Och strunta i att köpa jeans som håller in magen och lyfter upp rumpan, det är trots allt mycket attraktivare att vara öppen och acceptera sig själv.
jag antar att saker växer för att de vill nå någon annanstans
saknaden växer för att den vill nå till dig
”utseende är en känsla”
när människor upptäcker sprickor
i sitt ansikte vänder de ryggen mot solen
bara det som anses perfekt får visas upp
jag har aldrig sett hur du ser ut
jag har känt hur du ser ut
utseende är något fysiskt för dig
men en känsla för mig
är jag vacker?
blunda och se efter
”såren läker all tid”
mitt liv släppte inte in dig
men jag hade en kropp som gärna gjorde det
jag hamnade på fel kurs
jag spårade ur
men hade jag kunnat förvänta mig något annat?
någon annan hade hamnat i min kropp
någon annan gick med mina ben
någon annan rörde mina armar
jag hade kunnat begränsa dig i min kropp
men jag gjorde det inte, varför?
som äldre lär man sig att man kan begränsa känslor
det är en vuxen lärdom, men jag avundas den inte
jag vill känna allt i full skala
annars vill jag inte känna alls
”somna och vakna utan”
att försvinna ur någons liv
och att försvinna ur
någons kropp är ofta helt skilda saker
jag är inte ensam i min kropp
men ensam i mitt liv
”ditt språk genomborrar mig...”
när jag läser vid frukostbordet
är det fortfarande orden som
täckte din överkropp som jag försöker tyda
när jag talar är det du som kommer ut ur min mun
du genomborrar mitt språk
nästan som om du är det
kan man tala en annan människa?
om inte, lär mig
om man nu kan tala någon
hur tystar man den igen?
när en människa till slut
är det enda språket man kan
”ett sinne mindre”
jag vill ha en kropp full av rörelse
vara rörelser i din kropp
det är solförmörkelse
men dina ögon lyser
de lyser alltid
hur får man ett hjärta att sluta stamma?
stäng munnen och säg det till mig
om du är vacker?
blunda och se efter
ett sinne mindre
en känsla mer
jag och felix har haft det roligt i helgen!
jag hittar delar av dig överallt
i ängar av nätter
hittade du på det du berättade då
eller är det jag som hittade på vad jag hörde?
ibland är det som att du är
en ny kontinent för mig att upptäcka
och på sätt och vis så är du ju faktiskt det
och om jag inte är det dina händer
vill vara fyllda av, så blir jag det gärna
sängen vi låg i var mindre
än känslorna jag hade för dig
vem sover någonsin bra
med sådana förutsättningar?
hittar du på det du känner
eller är det jag som hittar på att du känner?
är jag inte det som dina tankar säger att jag är
så blir jag det gärna
jag tror att man borde man säga saker
direkt när man tänker dem
för jag vet att om man väljer att inte säga saker med en gång
så blir det för enkelt att inte säga nästa gång heller
egentligen är jag kanske bara en mulen himmel
för någon att skynda sig igenom
skynda sig hem till tak och väggar
vad jag älskat förut
och vad min hud varit en del av
är ett helt annat liv
en historia helt skild från den jag berättar nu
jag skulle gärna vara
jag måste vara
inte enbart små ändringar i grammatiken
utan helt skilda känslor
jag vill ta på mig min jacka när jag går ut
ta av mig din när jag kommer hem
är jag inte det som dina känslor säger att jag är
så blir jag det gärna
