torsdag 11 februari 2010

låter dig snarare komma in

måndag, morgon

jag drömde att jag var tillbaka på min systers bröllop
det jag kommer ihåg mest
är att jag såg morfar och mormor dansa
de log mot varandra, hela tiden
jag grät när jag vaknade
för jag insåg för första gången
att de kanske inte kommer vara vid liv
och dansa leendes mot varandra
på mitt bröllop

tisdag, förmiddag

på spårvagnen satt jag bredvid en tjej som inte var vacker
förrän hon log
kanske är hon den där som ingen vill prata med
kanske kommer hon hem till någon som inte frågar hur hon mår
jag tror att det är viktigt att inte bara må
utan att ha någon eller något
att må för

tisdag, eftermiddag

är inte tanken en vacker mötesplats?
det regnar, igen
men jag delar hellre oväder än är ensam värme
tankarna ropar på varandra

onsdag, morgon

jag är 26 nu. jag kan inte säga att jag är rädd för att åldras
men kanske lite rädd för att känna det, märka
jag ser hellre hud åldras än känslor

onsdag, kväll

jag är hellre någon som en person behöver vara med
än någon som hundra personer vill vara med

torsdag, morgon

du ligger vindstilla på mitt golv
och jag tänker att det finns vackra saker i livet
men jag vet inte om livet är vackert
jag förstår inte det här med vackra saker
för att något ska vara vackert
så behöver det inte vara bra för en
du är vacker när du smeker över min rygg
men du är också vacker när du är sjuk
och när du gråter
och jag stänger inte fönstret när du regnar
utan låter dig snarare komma in
men jag förstår inte varför åska är vackert
eller väggar som inte står emot min längtan
eller döden

torsdag, eftermiddag

hur många sinnen behöver man
egentligen för att verkligen tycka om någon?
varför kan jag inte fotografera din lukt
utan bara sakerna som luktar?
jag saknar dig
om du inte finns i mitt liv
så finns du inte alls

torsdag, kväll

vi gled ut i en liten roddbåt idag
och kysstes lugnt och länge
därute på båten
jag kysste dig
som en liten katt som böjer sig ner för att dricka
- du, älskling, första gången du ringde mig
så åt jag middag med mina föräldrar
och jag minns bara att maten var väldigt salt
när jag sa det till min pappa så ringde du
- vad pratade vi om?
- att maten var salt, tror jag
och sen skrattade jag bara
sen sa jag att jag hade berättat om dig
för alla mina vänner
och sen skrattade jag, igen
- du, när du ler sådär så vill jag bara ta kort på dina smilgropar
eller måla dem i vattnet med långfingret, får jag?
- sluta, haha! du är så dum.
- förlåt, älskling
- försvinn aldrig från mig, oskar?
- jag lovar, ska vi bada?

natten var tyst, som längtan
och vacker, som dig
när vi hade badat
hade din hud blivit skrynklig.
- du, ser du vad vattnet skrivit längs din kropp?
- jag är mest skrynklig
- men det är det skrynkliga som är orden
får jag läsa om jag lovar att blunda?
- hur ska du kunna läsa om du blundar?
- jag känner din hud, jag kan översätta dig
- slutet också?
- det finns inget slut
- vad varar längst, minnen eller verkligheten?
- jag vill inte bli ett minne, vad behöver du, oskar?
- jag behöver inget annat, jag behöver det jag har
- blundar du fortfarande?
- jag lovade
- vill du läsa mig?
- det står bara en mening
- vilken?
- vill du gifta dig med mig?