so drunk in the august sun

jag hade planerat så mycket inför det här året.
sparat pengar varje månad till nästa gång.
att det skulle räcka åt något vackert. något att minnas.
och jag tänkte skaffa en helt egen lägenhet.
fortsätta som allt var förra året.
2008 var ett otroligt vackert år. allt gick min väg
och jag hade tur att få ett bra jobb.
lycka leder till drömmar, och det leder till att man planerar.
för man har ändå alltid tankar om hur man vill att saker ska vara.

jag kan erkänna att det blivit lite för mycket ibland.
och jag har också tänkt, "det kanske vore bäst ändå"
men det var just bara tankar, och det positiva övervägde alltid.
jag vet inte vad jag ska säga egentligen. det skulle inte bli såhär.
och jag vet inte när jag somnade inatt.
men klockan fyra så hade jag en sån kramp i magen
ett sånt illamående, att jag önskade att det var en dröm.
som allt det andra.
sen vid fem-tiden så gick jag upp och duschade.
på morgonen satt jag i soffan på jobbet och pratade
sen kom nån annan som ändå inte skulle förstå
så jag satt mest tyst och tänkte
och jag kunde sitta där och tänka på dig
utan att veta om du satt någonstans och tänkte på mig också
fingrarna inte längs dina kinder inte i din mun utan istället
handflatorna framför mina egna ögon
och jag känner två saker
en slags sorg att aldrig mer kunna uppleva samma sak
och en sorts lycka.
lyckan att faktiskt en gång ha upplevt det, dig.

snart är allt för tidigt

golvet är tyst
väggarna fryser ihjäl
korsorden saknar dina ord
och din skugga är varken
framför eller bakom

vill vara hårstrån längs din panna
men inte täcka din blick, din mun
vill känna dina fingrar föra mig åt sidan
men saknaden är tyst
och min längtan fryser ihjäl

jag blåser ut min lukt, öppnar fönstret
- tänd den igen, säger du
jag låter bli
och går fram till skåpet
tar fram tallrikar, bestick och
dukar upp våra minnen på bordet
en matsked förflutet
två människor hackade på bredden
kokade utan lock

- min lukt ligger på din tallrik nu

du reser dig upp, och går ut
börjar brodera ditt ansikte i regndropparna som börjat falla
ber mig fortsätta med solens strålar imorgon
så att vi en dag kanske möts igen
i en omfamning, i en kyss

jag tar sorgen som pass

en gång fick jag en filt av en kompis, när vi var på läger
visserligen väldigt liten och ytterst tunn
men ändå någonting att krypa in under när nattens kyla biter tag;
så att jag inte längre behövde sova med jackan på.
omtanke som rymmer kärlek, är väldigt vackert.

jag tänker på när du låg på golvet
efter att jag råkat knuffat ut dig, under natten.
efter det, när jag låg i sängen med dig
försökte jag låta bli att röra på mig medan du sov.
i såna stunder blir beröring lätt egoistisk.
minsta beröring kan få personen att vakna.
istället kunde jag tänka att jag fortfarande
kunde röra dig med mina ögon.
vända mig om och bara dra bort täcket lite
ibland din rygg, ibland din mage, dina bröst.
sedan ligga helt stilla.
tänka att minsta lilla rörelse påskyndar en ny dag.
för några nätter sen drömde jag
att du kom hem och grät av lycka och sa att du
pratat med alla dina vänner
om hur lycklig du var över att vi finns
och du bara skrattade
jag vill blåsa ut mig som damm genom ditt rum.
fånga upp mig

tändstickor

jag är blott
en blöt tändsticka
som inte vill att du
ska försöka tända
mig förgäves