att födas ful och äcklig

Tindra och Valentina ligger i sängen.
De spelar schack.

- Jag ser nöjd ut då jag speglar mig i kylskåpet.
Ser smal ut. Smalare än jag är.
Jag ser sjuk ut.
Fast mindre sjuk än vad jag är.
Egentligen så är jag så jävla vacker.
Jag funderar på vad som är värst;
Att låta andra röra vid mig
att röra vid andra eller att röra vid mig själv?

- Så går det när man föds ful och äcklig.

- Jag är väl visst vacker, är visst det!
säger Tindra och biter sig i underläppen

- Om man tycker om sneda ögon, rött hår
och fet rumpa så.
svarar Valentina henne och flyttar en pjäs.

- Är man vacker om man är som du då?
Spindelben och spaghettiarmar
och två myggbett till bröst?

- Du glömde min knotiga rumpa. fnissar Valentina

- Ja, och dina lår. svarar Tindra henne

- Vad är det för fel på dem?

- De är smalare än mina överarmar.
Tindra tänker ett ögonblick
fimpar cigaretten och flyttar sin pjäs.

- Jag tycker att du ser bra ut ändå.

- Visst, Tindra, du är underbar du med
och förresten så har jag vunnit igen.

- James då? Tindra slänger ner schackbrädet på golvet

- Vad är det med honom, undrar Valentina och ger sig ut
i krig med sitt hår med en gul borste som vapen.

- Vad är han? Tindra hjälper henne med håret.

- James, han är bara sammetshud och tigerögon

- Inget mer?

- Nej, inget mer.

- Om man visste i förväg vad livet hade att erbjuda, skulle du ha levt då?
Valentina skruvar på sig.

- Jag vet inte, får man väl reda på efter livet. Tindra tänder Valentinas cigarett.

- Vad ska du göra efter livet.
Ska vi dra till sjöss? Och bli pirater eller svälja för många tabletter och bli änglar. Tillsammans…
Kanske gå runt och leka bohem med
visioner som Nick Drake?

- Tabletter kanske. Vill du bo med mig på månen?
Det är bättre där än här. Men har den plats för oss?

- Ingen har väl plats för oss. Tycker du att jag är tjock?

- Nej, svarar Tindra Valentina, jag tycker att du är söt

- Det var inte det jag frågade

- Nej, jag vet. Jag tycker du är perfekt som du är

- Fast det är ju klart. Det finns ju värre problem.
Tycker du inte vi behöver en första världsfred nu, Tindra?

- Bestäm du ett datum bara…

- Vad betyder någonting?

- Allt

- Vad betyder jag för dig då?

- Lite Poetiskt mer än stjärnorna för himlen, antar jag.

dagdrömmar genom natten

- älskling, jag tittar på stjärnorna
- var fick du teleskopet ifrån?
- morfar hade det på vinden
tror du man kommer kunna se oss genom ett teleskop en dag?
jag kramar om dig, iakttar din nacke med läpparna

stjärnorna och mörkret slåss om himlen tills de enas
vi dagdrömmer genom natten
går längs gatan som om det är dagar vi passerar
snön landar i våra händer. dina händer når min mun.
fingrar kan verkligen kyssa lika mjukt som munnen.
förordet är dina läppar. sedan börjar berättelsen.
sidorna ligger mot varandra som två älskare
du ligger underst
finns det en värld utanför kroppen hos den man älskar?

det förflutna varar längre än framtiden.
till slut når man den gränsen
när det man gjort varar längre än det man ska göra
- är jag något du gjort eller något du ska göra?
- du är något jag gjort, något jag gör, något jag vill fortsätta göra.
- var är vår framtid någonstans?
- i varandra

- om man mätte sin längtan...
- ...så måste man väl veta var den börjar, och var den slutar?
- jo, men, den börjar ofta när jag får höra din röst
och slutar när jag håller om dig.
men då tar en annan längtan vid. längtan tar aldrig slut.
den byggs upp, byter skepnad.
- en lärare sa till mig en gång att om man mäter något
så måste man också berätta var man står.
- men om man står långt ifrån men ändå får kärleken till samma mått
hur kan man då säga att den inte är stark?
- vart börjar din kärlek för mig?
- den börjar här, i min kropp
och fortsätter här, i dina ögon, och ner till dina läppar.
jag kysser dig.

- för handen till ditt eget hjärta.
- känner du?
- känner vad, frågar du
fortfarande med handen utsträckt över ditt hjärta
- känner du hur mitt hjärta slår?

hela natten vilar du dina ögon mot min kropp
- brukar du ofta läsa dina egna verk?
du svarar inte.

du är väldigt fin om morgonen. du sover utan kläder.
jag tittar på dig, ibland i tio minuter, ibland i några sekunder
jag kommer alltid fram till samma sak.
en himmel som släpper sina färger ovanför oss, en saga som tar vid
ett huvud på den ena kudden, ett mirakel på den andra