sitta i dig tills det ljusnar

molnen gravstenar mellan varandra
det får mig att sakna dig mer, på nåt sätt
jag skickar ut en svag signal i din rymd
vilka koordinater har du?
jag saknar att sova trångt

du rör dig genom mina blodådror
våra kinder brukar mötas när vi borstar tänderna
när jag försiktigt för fingrarna
under min hals känner jag dina bröst
där dina händer slutar, börjar mina

du brukar gripa tag i luften jag andas ut
den kvällen drog du
min skjorta över huvudet
efter att ha knäppt upp de två översta knapparna
”jag sitter i dig tills det ljusnar, oskar”, sa du
det var som att du vaskade mig
jag hoppades att du skulle hitta mer än småsten

många nätter hör jag din mage längta
när vi sitter vid kanten av våra liv
jag tycker om att se dig blomma
att du valt mig att växa i
få ligga i din jord
hålla dina rötter på plats

var är du i himlen?

saknad är först när
ett dött barn letar efter
sina föräldrar i himlen

vaka vid din andning

jag är inte alltid 30 plusgrader, i snöstorm
men du får gärna stanna inne, i mig.
när göteborg fyller
sina ögon inför tomma blickar
finns också skuggan
även när man bara pratar om solen.
jag har inte ätit din luft idag
varför känns det som att jag helt håller på att tömmas på blod?
jag blundar, klär mig i varma tankar.

du stod i duschen.
vattendropparna hade fyllts av mitt blod.
du sköljde nacken, magen, resten av huden.

nacken. núcha.
jag håller ofta där när vi inte har träffats på länge.
få känna ditt hår och glida ner över ryggen.
be dig vända dig om och snudda med läpparna.
om du hade bett mig att leta efter någon annan
hade hennes nacke ändå känts som din.
hennes kropp hade varit fylld av ditt blod.

hud. cútis. att få höra din hud.
ligga med örat mot, och lyssna hela dagen.
få vaka vid din andning.
vara uppmärksam varje gång den vaknar upp.
viska mot täcket. hoppas att du hör igenom.

magen. abdominis. den är tyst mellan raderna.
få somna med mina läppar mot
på morgonen leta sig in med fingrarna
under dina pyjamasbyxor.
bara hålla handen på din mage
när jag vaknar upp.
det finns ingenting i den här stan
som ens är hälften så vackert

efteråt gick du in till mig, i bara handduk.
jag trädde dig långsamt genom mina öglor
jag sa ”håll dig intill mig”
och strök över ditt ansikte med min tröjärm
och följde dina läppar med blicken.
det var varmt den natten
och ingen kunde riktigt somna
trots att fläkten var på, på sovrumsgolvet.
vi låg och pratade tills klockan var fyra
och nu när jag tänker tillbaka på det
såhär i efterhand
så finns det ingenting som kan vara ens hälften så vackert.