kommer naturen någonsin göra mig till man?

En kille till mig: Du din jävla bög, till gaskammaren med dig
Jag: Ta dig gärna en dusch du medså slår vi två flugor i en smäll
(Hösten, 2004)

Sitter och ser ett tåg avgå mellan påtvingade händelser
en svag gräns, kärlek och sex.
Ett tåg som börjat bli en sexskildring.
Men ingen öppen sådan
mer ångestliknande och instängd.
Mer förenad med tvång och makt än lust.

Det har spårat ur för länge sedan
men ändå sätts det ut i trafik igen
på grund av alkoholhalt eller klädesval hos den som blivit påkörd.
Eller tänk om offret inte sa "nej"
till att bli påkörd av ett tåg
trots att hon oskyldigt stod och väntade vid sidan av spåret.
Det kanske var meningen att hon skulle säga

Ja, jag ville bli våldtagen
Jag ville vara kukfodral för en natt.

Har man en gång börjat skrika är det
dock svårt att bli stum igen.
Har man haft smutsiga händer överallt kring, på och över sig
är det väldigt svårt att inte fortsättningsvis inbilla sig
att alla händer känns likadana som de smutsiga.

Att sova ensam i sängen och känna att
man ändå har någons fingrar och händer överallt.
Och är man inget barn längre så
finns inte samma famnar att krypa upp i
eller täcken att gömma sig under.
Att inte bli trodd trots att man sover ensam
med en gubbes händer överallt.

Jag har lust att kastrera vissa människor
som helt missförstått vissa begrepp
såra speglar som de sårat folk som tittat in i dem
göra alla människor
immuna mot slag från andra och alla kvinnor immuna mot våldtäktsmän
bli vänsterhänt
sluta vara negativ mot mig själv
inse att en hemlig människa inte kan berätta hemligheter
åka till Australien och växa tre meter.
Sen få bättre händer och sen tvinga alla att älska mig.
Eller åtminstone halvtvinga.

Satt på pendeltåget nyss och gjorde en livtröja.
Den här gången med massa betydande namn.
Kanske inte för hela världen. Men för mig.
Bakom mig skröt de om hur mycket fitta de hade fått
som om det vore en tävling.
Särskilt viktigt var det att alla tjejer hade vägt högst 45 kg.
Vad jag vet så är det ingen som föds
för att tillfredsställa någon som säger exempelvis

Hon ska väga 45 kg

Jag tror jag har missförstått livet ibland.
Vem bryr sig om att kramas
när man vill knulla liksom?

När en kram är ens första steg är sex för det mesta ett steg efter
tidvis är det dock så att ens vilja inte alltid går vidare
men ibland är måsten berg och viljan blott en grop
du föds som människa och utnyttjas som ett hål

Jag håller på och bygger kramar.
Eller jag önskar att jag gjorde det.
Jag skulle vilja att någon fick ensamrätt på mig.
Bara gjorde mig resistent mot alla andra känslor.
Som ett litet pojktonåringsbarn som vill vara vän
med den populäraste tjejen på skolan
eller som vill att hon åtminstonde ska veta vem han är.
Bara be henne strunta i alla andra.

Om jag vore kvinna skulle jag aldrig komma på tanken
att skaffa barn med en man som klart och tydligt deklarerar
att han inte är beredd
att ta hälften.
Män borde också vara mammor.
Och kvinnor pappor.
Kanske inte "ölsoffaslagpappor"
som använder sitt livs ”kärlek” som slagpåsar.
Men riktiga pappor.
Såna som älskar sina barn och saknar dem
och lagar mat och inte tvingar dem till något
och som helt enkelt hellre umgås med familjen
än fastnar på ett kryss i en stryktipsrad eller låter krogrundan
bli en cirkel som aldrig blir en rak väg mot exit.

Kärlek måste vara att göra något annorlunda.
Då är det konstigt att det alltid blir likadant.
Man gör precis som de flesta andra.
Köper rosor och säger
jag har aldrig känt såhär förut.

Men hur speciell kan en människa känna sig
om den får precis det som alla andra får?
Människan får man i och för sig. En person.
För visst är det personen man älskar?
Jag tror ingen blir förälskad i könet
det är ju personen man tycker om, människan.
I annat fall skulle man väl då bli förälskad
i varje tjej på jorden eller varje kille?
Det blir man ju inte så det är bara att konstatera
att varje sexuell människa har en person (ibland flera)
som sexuell läggning, inte ett helt kön.

Om man tittar på klotterplanket på Lunarstorm
sent om kvällarna så är det ca. nittio procent killar som skriver där
och nittio procent av det de skriver handlar
om att de är kåta och vill ha sex och
att en tjej ska visa upp sig i webcam.
Vet att ingen tjej har så reducerad hjärna
att de accepterar att vara som någon slav.
Men kanske är det så att killar egentligen
behöver tjejer mer än vad tjejer behöver killar?

Jag kände en kille som mest av allt i hela livet ville ha barn.
Trist nog verkade det som att enda anledningen
till att han ville ha en tjej var att få barn.
Det är anledningen till att jag inte känner honom längre.
Men annars så tror jag att det i de flesta fall är de som
inte får barn som är de bästa föräldrarna.
Det är ju annars rätt egoistiskt att skaffa barn
bara för att man vill ha ett.
Man måste ju tänka på vad det är för värld
som barnet kommer till först.

I skolan fick vi lära oss att kvinnan
blir våt för att underlätta att penis förs in.
Som om kvinnan bara känner njutning för att mannen ska få det.
Och pratet i skolan är humor som enbart bygger på användandet
av ord som bög, fitta, hora, kuk och neger.
Humor som befinner sig högt över min nivå.
Som igår när en kille sa
Utrota alla bögar, feminister och andra flickmän
vilket jag bemötte och han svarade
okej, det var lite överdrivet att vilja utrota dem
men jag gillar dem i alla fall inte.
så det kanske räcker med att vi skickar dem till Jupiter?

Och pratet går och män går inte klädda sådär
och män kan inte kyssa den och den där
och han är en sån där och hon är lesbisk
och du vet tjejer snackar alltid skit om varandra
och böghora och fittlesbian är som kärlek och livet i ordboken
och jag är kvinna och du är man och jag vill knulla
och jag gillar dig, men…
och män behöver inte raka sig
men kvinnor ska och Slitz är inte porr
det är bara vad mannen vill ha men då är jag kanske inte man
och allt är generaliseringar och jag har faktiskt tröttnat.

Kvinnan har inga rättigheter. Mannen har inga rättigheter.
Men människan har.
Jag är nog ingen bra människa jag heller
men min längtan är äkta

Ses vi på Jupiter?

skriv inga fler dikter om kärlek

Skriv inga fler dikter om kärlek

Du sa det någon gång.
Sen skrev du ännu en dikt om kärlek. Rakbladskärlek. Anorexiaromans.

Du lever inte längre, Lily.
Jag sitter och tittar på ett fotografi av dig
när vi var på semesterresa i Paris.
Tror att det var Maria som tog kortet.
Hon som drömde om John Lennon
och vad var det mer? Woodstock?
Hur som helst. Du ler på bilden, Lily.
Det är nog enda gången jag sett dig le.
Du kanske gillade Frankrike?
Jag minns att vi diskuterade vad kärlek är för något.
Kärlek. Kuk. Fitta. Man kan ju undra?
Du skrev en dikt om det där.
Vet dock inte vart den tog vägen.

Jag såg att Liz Junior hade ärvt allt det vackra från dig.
Hon sitter på gungan med Amanda
grannens barn, och vinkar till James.
Amanda skrattar ofta. Jag gillar henne.
James har samlat fyra citat som han lagt
på den sidan av sängen där du brukade sova.

Gammal som ung är vi alla ute på vår sista resa
(R.L. Stevenson)

Hur långt jag har till döden är den väsentliga frågan
(John Webster)

Jag ser med ett öga som känner och känner med ett öga som ser
(J.W. Von Goethe)

Det är inte alltid av glädje man sjunger
(Pierre Bonnard)

Han brukar gråta om nätterna. Ganska ofta.
Han saknar dig så mycket så att hans lungor spricker.
Du var ju hans luft.
Han levde genom dina andetag.
James har börjat spela gitarr och han sjunger. Du skulle höra honom.
Dagens nyheter hade en stor artikel om honom.
Eller så stor var den kanske inte.
Men herregud, det stod om vår släkt i tidningen.
Liz Junior gjorde en gräddbakelse av tidningen
med en mängd geléhjärtan på toppen.
James bara skrattade.

Liz Junior har en pojkvän nu. Han heter Anthony.
Första dagen han kom hit hade han slips på sig
och såg sådär barnsligt vuxen ut.
Han var så söt när han frågade
om han fick ett glas saft från kylskåpet.
Han frågade om han fick låna ett glas saft.
Sen kom Liz Junior och gav honom en puss på munnen
och sa Jag älskar dig för evigt, min snuttefilt
Tretton år och redan pensionärsförälskade. Snuttefilt.

Du kanske inte minns det.
Men vi brukade kalla varandra för snuttefilt när vi var barn.
Då vi klättrade i träd och du alltid skulle högst upp
och sen föll du en gång och jag tog emot dig med hjälp av mamma
och då sa du Tack, min snuttefilt

Inte trodde jag då att Patrik
din första pojkvän
skulle bränna dig med sina filterlösa Prince varenda dag.
Dina armar.. Alla dessa nålstick
alla dessa brännmärken, alla dessa sår
alla dessa ärr, alla dessa dagar utan mat
och allt du ville säga blev bara tysta ord

Jag tänker aldrig skaffa hjälp frivilligt
alla stirrar på mig, jag väger säkert för mycket
dem ser allt mitt fett

Känner du igen det där? Kommer du ihåg vad du jämt sa?
En femtonåring ska vara lycklig, Lily.
Du var aldrig misslyckad som Patrik sa.
Du var min snuttefilt.
Visst såg du inte ut som hans idealflicka.
Men det var det ingen annan som gjorde heller.
Patrik bor i Hässelby idag.
Han har fyra barn. Skild.
Håller på Djurgården. Medlem i Järnkaminerna.
Varit misstänkt för tre grova rån mot butiker vid Gullmarsplan, Hagsätra och Norrtälje.
Brände ner en kyrka i Sigtuna när han var tjugo.
Stackars barn.

Jag kom att tänka på den tjugofemte april 1999.
Du var arton år då.
På morgonen
Dina föräldrar gömde den sista vågen
slängde dina nålar och rakhyvlar
och skjutsade iväg dig till skolan för ett historieprov om andra världskriget.
Gertie visade mig provet sen.
Du hade bara skrivit
Vad är kärlek? Vad är kärlek? Vad är kärlek? Vad är kärlek?
Om och om och om igen.
Sen såg.. Jag hade inte sett dig på flera dagar.
Spelar kanske ingen roll nu.
Minnena tar aldrig slut.
Du kände dig som ett spöke.
En osynlig flicka med för långa ben
för korviga armar
för små bröst och fula gråa ögon.
Du hade skrivit det i din dagbok.

Stora vader, enorma lår
stor putande mage (det ser ut som jag är gravid)
jättebreda höfter, minimala bröst
hängiga överarmar, ärrtäckta handleder
uppsvällt ansikte

Steve och Liz trodde att det var deras fel
och de sa jämt att dina sår kunde bli infekterade
och du svarade som om jag bryr mig om det.
Och du kände att Steve bara brydde sig om
att du skulle ha ärren där för alltid.
Men ingen frågade hur du kände någon gång.
Bara handleder med pulsåderskrift av blod
Minns du vad du skrev på väggen? Jag minns.
Kanske var det tio dagar sen? Eller tio år?
Smärtan som tog bort smärtan tio minuter in på midnatt liksom.
Väntrummet du satt i fick du sitta i på livstid.

Vad är kärlek?

A part of the world

min syn på kärlek

det är lättare att vara otrogen idag, än förr.

mycket för att man nöjer sig med att det pirrar i magen.

eller för att man är omogen helt enkelt.

för att halvcitera en ironisk person:

"dät pijjaj i hääla kjoppän såw

mikket jaug jillar dänna påwjken. puwZZ :**"

jag personligen förstår inte hur

någon till exempel kan ligga i sängen

bredvid sin partner och samtidigt

smsragga med någon annan.

detta när man vet om att ens partner

skulle bryta ihop om det kom fram.

om man nu vill ha andra på det sättet

då får man skaffa någon som är okej med det.

så att ingen behöver bli sårad för att den ena saknar respekt.

förhållanden går ofta åt helvete

för att människor förhastar sig

de förlitar sig för mycket på känslor

de respekterar inte den de är tillsammans med

de är vilsna, osäkra och vet inte vad de vill ha.

detta gäller antagligen de flesta.

sen finns det många som stannar kvar i en relation

även om de vantrivs för att de är rädda för att vara ensamma

eller att de tycker att ensamhet är värre.

vana är också vanligt

att man stannar kvar på grund

av vanan att ha någon där

oavsett hur mycket man bråkar.

många ingår förhållanden

utan att de känner varandra

de väger bara in känslor

en förälskelse.

men sedan då, när denna lägger sig

när de ser vem de verkligen är tillsammans med?

inte sällan är det då det går åt helvete.

de bryr sig inte om att lära känna personen innan.

många faller lätt för frestelsen och är därmed otrogna.

att vara otrogen

alltså att gå bakom ryggen på sin partner

att man bryter mot något man har kommit överrens om

det är dålig karaktär

och jag tycker inte det är ett bevis på kärlek

att man sätter sin egna lust framför sin partners välmående.

att svika sin partner kan såra enormt mycket

den risken utsätter man inte sin partner för

om man bryr sig det minsta.

många är så rädda för att vara ensamma

att när det nyss har tagit slut med ens ex

så man skaffar en ny i ren desperation av tröstan

man kan inte glömma en person

genom att vara med någon annan.

det viktigaste, enligt mig

är att man delar samma grundsyn

på saker och ting

i synnerhet när det gäller förhållanden och sex

men även gällande allt annat

sedan finns det fyra hörnstenar:

tillit, respekt, ömhet och kommunikation