jag älskar en tjej som regnar

Du är de där sekunderna
innan en person som man egentligen
inte vågar prata med svarar

doppa dina tår i mig, igen

jag har svårt för att vara nöjd
att vara nöjd är väl ingen känsla
det är att väl att vara frånvarande av känslor
som att alla känslor fallit av en
liksom runnit ur
och att man är tillfreds med det
det är som att jag sitter på bussar jag missat
som att jag hoppar av de jag hunnit med
kan hål täckas av andra hål?
det är svårt att inte sakna dig
jag har svårt för att släppa taget om människor
jag önskar att samma människor har svårt för att släppa taget om mig
jag har så svårt för att släppa taget

sms doftar inte
ord smakar inte

vi hittade en rostig cykel i ditt förråd
jag tog tag i styret
i sommar kan vi ta den och åka iväg, sa jag
du satte dig i mitt knä, som om jag var en gunga
det var som att våra barn ställde sig bakom och sköt på
jag saknar sommaren, sa jag, jag saknar sommaren

vi gick in för att lyssna på musik.
det är vackert att lyssna på musik i ett kolsvart rum
min tröja nådde bara till armbågen
men mina läppar nådde ända ner till dina händer

kommer vi någonsin ta oss igenom varandra levande?
hur lär man sig hur man ska lyssna?
hur lär man sig vad man ska säga?
om du var stum, vilket ord skulle då vara
det första du hade gett mig, om du kunnat tala?

avslut är ett skört byggmaterial
så börja aldrig där
jag tror minnen är något man bygger ihop tillsammans
något som bara kan skapas av tvåsamhet.
jag minns inte mina ensamma stunder.
om minnet får en att snava, hur kan man då
säga att man lämnat det bakom sig?
minns man bara det man upplevt lite av?
just nu minns jag mest när du hade somnat på min arm
jag låg obekvämt och hade fått ont i ryggen
jag tänkte dra med näsan över dina kinder
men jag hejdade mig, tänkte mest varför jag någonsin skulle
vilja väcka dig när du låg där, doppade tårna i mig lite försiktigt
som om jag var början på en lång, varm sommar

jag låtsas att du ler mig framåt

varför vill jag att även det jag mår bra av
ska ha ett slut
varför är det så enkelt att laga något genom att förstöra det
varför tänker jag för mycket
varför ringer du precis när jag tänker på dig
varför vill jag aldrig vara fast hos någon
varför vill jag inte att någon ska behålla mig
varför blir jag dödsskrämd av tanken
på att vara på en plats alltför länge
varför är jag rädd att någonting kanske varar för alltid
varför blir alla förskräckta när ett djur äter en människa
när knappt någon blir förskräckt när det är tvärtom
varför hatar jag lycka
varför är det jag vill samtidigt det jag inte vill alls
varför föddes inte någon just för mig
varför är jag något för dig som jag inte kunde bli

för tjugotvå år sen dog jag
eller var det kanske idag. jag vet inte.
jag är bara ett minne som försöker kyssa dig
jag gömmer mig i snöflingorna och hoppas de når din mun
men det är inte minnen som våra känslor söker
vi ville vara såna som vågade leva och älska
men kom närmare de som hade modet att göra slut på det
du brukade säga att shakespeare borde skrivit om oss
vi ville också vara älskade sedan hundra år tillbaka
men vi visste ingenting om världen
vi var bara unga och vackra
och vi pratade till och med om att bli gamla
men du sa alltid ’snälla låt bli’
när jag följde dina fötter med blicken
vägde jag ingenting.

var började egentligen mörkret i oss.
jag viker ihop kartan
och din stad är bruten itu
det gröna i dig övergår till rött.
men i allt jag söker hittar jag dig
det handlar väl om att jag behöver dig att titta på
är så trött på min spegelbild
behöver dig. för att förtränga mig.
vill tillbringa en hel dag bara för att se dig le.
för dig är du ingen alls
för mig är du allt

det är någon sorts längtan.
någon som står i dörren.
någon som sitter vid bordet.
någon som ligger i sängen.
någon som överallt är fantastisk.
som överallt är större än allt annat.
någon som säger att vi lever i en kall värld.
och som bara ler efteråt.
och plötsligt blir världen en smula varmare.

'är du kär?'
tänker jag fråga men istället är jag tyst när
du frågar en gång till vad jag tänker på.
jag låtsas ändå att du tycker om mig
det är det enda sättet
som kan hjälpa mig att fortsätta leva
och jag kommer aldrig kunna glömma dig
så jag försöker inte ens
det är ganska skönt att vara själv
men inte att vara ensam
snälla, ge mig bara lite okomplicerad närhet
jag försöker att inte fråga för mycket
utan att för den skull låta ointresserad
men det känns förbjudet att berätta hur jag känner
jag får inte längta
för du längtar inte efter mig
det är antagligen under inga omständigheter
tillåtet att sova över hos dig
och att visa andra känslorän de glada
är nog strängt förbjudet
så att ringa till dig när jag är ledsen
skulle nog belönas med panikångest
och att gå fram till dig på stan
när jag ser dig med en kompis
skulle antagligen ta död på mig
jag kan faktiskt inte få dig att älska mig
och du kan inte få mig att stanna

jag låter alltid som en komplett idiot när vi pratar
det är som om jag inte kan
säga annat än. annat än det jag säger.
ibland undrar jag hur mycket du förstår
och jag förbannar mig själv för att ha gått för långt
och varit för uppenbar
'åh nej, jag har sagt för mycket'
jag försöker prata med dig
hänga med i samtalet
och säga smarta och roliga saker
samtidigt som jag är så nervös
att det enda jag kan tänka på är
hur det jag säger ska uppfattas
och jag ångrar en antydan
som jag tycker blev alldeles för uppenbar
nu är jag orolig över
att det ska bli just den som förstör alltihop

jag vill att du ska komma hem och gråta av lycka
och säga att du pratat med alla dina kompisar
om hur lycklig du är över att bara sitta och se på mig
jag vill att du ska favorisera hela mig
varje kroppsdel.
jag vill skratta med dig
skriva dikter och viska ord i ditt öra som bara vi förstår
jag ska låta dig vara liten
i mina kramar.
vill dra med fingrarna över din rygg innan vi somnar.
vinka hej då, så länge jag kan
varje gång vi skiljs. och sen, bara titta på dig.
säga 'vad vacker du är'.
'vad vacker du är'.
och jag ska säga att jag är kär i dig.
jag ska säga hur fin du är.
och du ska le, så som bara du kan le.
jag ska säga hur fin du är. och du ska le. igen.

jag vill att du ska hjälpa mig att bära det fula rätt
ändå vill jag vara fri från allt du ser
snälla, följ en karta
så att du kan gå vilse
men vad jag känner
har aldrig visat sig i det jag gör.
snälla, kan du skydda mig. från det fula i mig.

och du, kan vi inte låtsas att det är så, alltid

värmen i din viskning

jag vill vara dina moln

spela in dina andetag på
ett kassettband
och skicka till mig
jag vill bara inte sakna dig inatt

Att våga känna något på riktigt

jag har aldrig förstått logiken bakom

jag ser inte ut som hon på omslaget till slitz alltså tycker ingen om mig

för sanningen är att de som köper

den tidningen inte tycker om henne som person

utan hennes kropp och sexuella anspelning

som omslaget representerar

och vad är det att sträva efter?

och det handlar inte om att modellen har en snygg kropp

det handlar bara om att man påminns om

att man själv inte är nöjd med sig själv

har det inte gått för långt om man får ångest

utav att dricka vatten i rädsla att gå upp i vikt?

och varför kan inte folk inse att en snygg yta

inte behöver betyda att man mår bra med sig själv?

när ska folk inse att om man har en dålig självkänsla

så kommer den aldrig förbättras

oavsett hur många komplimanger man får?

tror ni att modellerna trivs med sig själva

då de flesta vet att det inte är dem som folk tänder på

utan det bilderna och deras pose representerar?

varför bry sig om andras skavanker?

varför alltid vara till lags och varför tro att en fin kropp

är det som alla värderar högst?

vem förväntar sig egentligen en perfekt tränad kropp

när någon man älskar tar av sig kläderna?

och varför inte inse att en människa

som är otrogen inte är kapabel till att älska

eller för den delen är empatisk

nog att visa sin partner respekt

det hänger liksom inte ihop att vara otrogen

och sen säga jag saknar dig

att säga men jag var ju full

är ungefär som att säga det var pistolens fel

efter att ha skjutit ihjäl någon

du gjorde det i alla fall inte för att du inte ville det

det går inte att be om ursäkt för att man råkade

dricka bort den man är kär i ur minnet

samt allt vad förhållandet ”betydde” under en kväll

och det är ganska tragiskt att många verkar tro att

kroppen är den enda positiva egenskap de har

och att många vill bli av

med oskulden så snabbt som möjligt

men vill de verkligen ha sex

för det är jobbigt att vara efter men värre när man är där

och att bli kär för att någon är snygg eller rolig är inte äkta

då är man antagligen inte kär

utan då attraheras man utav den egenskapen

det är stor skillnad

är insidan obefintlig så finns det inte heller någon utsida

det är liksom helt ointressant

det finns massor utav snygga tjejer

de flesta är en i mängden

sex eller kärlek handlar inte om hur

könsorganen eller brösten ser ut

vilket uppenbarligen många verkar ha fått för sig

tragiskt verkligen

att det ska leda till att personer får komplex för sitt kön

huruvida man är nöjd mig själv

är en mental fråga och inte en ytlig

och är man kär så förhöjer man sin partner till löjliga höjder

det finns liksom ingen motsvarighet

är man kär så vill man också bara ha en

och det är den personen man har känslor för

och så länge som jag har känslor för någon

så kommer jag aldrig vara otrogen

oavsett hur full jag är

eller hur mycket hud jag ser på stranden

den man är kär i är nämligen inte bara en i mängden

att blunda på varandra

jag vaknade upp död idag
och det enda som gjorde folk ledsna
var att jag inte brydde mig
det finns ingenting som känns verkligt eller hoppfullt
ingenting att hänga upp sin framtidstro på
sen och sen och sen kommer aldrig
nu är alltid det förra sen
det man satte sitt hopp och sin längtan till.
om tio år. då har det nog ordnat sig.
då är jag nog lycklig, älskad, på riktigt.
då är jag oskar. fantastisk. och så.
men aldrig.
efter tio år sitter jag i ett nytt rum
och lyssnar på samma musik och tänker samma tankar.
att jag bara litar på någon
när jag inte står ut med att vara ensam längre
att jag är ett missfall som gått tjugoett år över tiden
som ett sår som är på väg bort
men så är det ju inte. hoppas jag.
klockan är två på natten.
jag antar att jag är för ensam för att sova så jag
hoppas att jag en dag dör i sömnen
känner tårar falla
tänker tanken på hur många mil de skulle falla

om de vore du.

inte tänka negativt nu.
jag vill lära mig att klia din rygg
och klia dig på armen med naglarna lite löst
och inte för hårt och skicka ett sms för jag saknar dig så
och jag är full av popmusik och jag hatar allt det som betyder så jävla mycket
och vi kan åka tåget härifrån ensamma och aldrig komma tillbaka
men vågar du vara ensam med mig?
vågar du vara kär i mig?
jag vågar inte ens säga att jag är kär i dig
jag har sagt och eh alltför många gånger
trots att jag bara hela tiden vill fråga
om jag finns i dina blå himlar eller i dina grå

men hur du inte svarar på mitt sms
och jag tolkar varje signal som att du hatar mig
att du inte vill ha med mig att göra
att du tycker att jag är tråkig och dum
och inte värd att spendera tid på eller ens sms-pengar
och jag hatar hur jag ångrar att jag skrev det där sms:et
jag hatar hur jag ångrar det
för jag borde inte ångra det jag borde stå för det
för att jag skrev det som kändes rätt men ändå ångrar jag det.
jag ångrar allt.

men gud vad jag saknar
någon att hålla i handen genom parken
och på bussen hem
någon att cykla hem ifrån och bli svartvit med
någon att baka bullar till
någon att tänka på vår världsomsegling runt varandra med
tänka att du luktar så gott när du gråter
tänka att vi träffas och promenerar i flera timmar
och du frågar flera gånger hur jag mår
och jag tittar ner i marken och pratviskar
det är väl bra

och du missar sista bussen och jag erbjuder min soffa
och du tackar ja och jag tar fram kakor
och hela natten sitter vi där helt tysta och äter
smular ner allting
blundar på varandra
tänker och inser hur vi hela tiden försöker
måla varandra på insidan av våra ögonlock
och hur du till slut säger

förlåt att jag smulat ner i sängen och sådär
men det var bara olyckan som smulades isär

kroppsomsegling

snölukten fortfarande långt nära
jag ligger ensam
hur ligger du
jag stänger alltid av telefonen
när jag vill att du ska ringa

vi sjösattes utan segel
en kroppsomsegling en regnig sommar
planeterna började röra sig runt dig
jag var tågen bort
du var fåglarna hem
flygplanens streck på himlen berättade om mina rädslor
så många som nöjer sig med något som är otillräckligt

ser dig sova
smeka rygg men hoppas inte väcka
jag vet, jag försöker
du, jag är mer rädd för det jag klarar av
än det jag är sämre på
så visa mig hur man gör

du håller mina väggar på plats
stannar ute trots mina oväder
trots mitt blöta kalla
jag går skift längs dina nätter
du går vakt längs mina svaga punkter
det viktigaste är kanske inte hur man mår
utan vem man mår med

med näsan ritar jag i ditt ansikte
knäpper upp din morgon
golvets vaggsånger mot täcket som glidit upp
jag tittar mot dig
tänker utan att säga
påminn mig om att livet inte kan bli bättre
snälla påminn mig

skildra mig som en nyupptäckt kontinent

8 oktober
vill du skildra mig?

9 oktober
det finns två olika sorters trygghet.
den ena tryggheten går ut
på att göra sin omvärld så intakt och säker som möjligt
så att riskerna minimeras för att den ska falla isär.
den andra tryggheten bygger på att
omvärlden någon gång faller sönder
och lämnar en ensam kvar
och att man i så fall är trygg i den situationen.
de båda världarna som målas upp möter till slut varandra
och gör det omöjligt att leva ett rakt igenom tryggt liv.

10 oktober
det finns bara en kärlek. resten är en flykt

14 oktober
jag ställde mig i havet och dirigerade vågorna

16 oktober
jag ska stå längst bak i spårvagnen
och vänta på dig
och jag ska peta dig på axeln
och säga älskling, jag älskar dig
vem behöver en framtid när här
och nu är det vackraste man kan tänka sig?

17 oktober
skelett lämnar inga spår av kärlek
benknotor kan berätta vad man intog för föda
och vilket kön man var
men inte säga något om mina förfäders känslor
vem de älskade, eller hur ofta de längtade
vem upptäckte kärleken?

24 oktober
att träffa dig var som att upptäcka en ny kontinent
jag ville bestiga, namnge och befolka dig
och ibland tänker jag hur vi gick upp på taket
du vilade din rygg mot min
och vi pratade om vad man helst skulle vilja vara
snöflingor eller regndroppar
jag skrev svarsalternativen över din kropp
din kropp tog slut
så jag fortsatte skriva över teglet, över himlen
ibland hörde vi ljudet av ett tåg långt borta
jag ville gå över spåren med dig
jag sa det till dig
du log och knäppte upp din klänning och lade min hand på ditt hjärta
om vi ska gå över spåren tillsammans
så måste du hålla handen här hela tiden
jag vill att du ska få mig att känna mig vacker
trots att jag är mänsklig

när vi gått ner gav du mig alltid hemlagade bullar
som du nyss värmt i mikron

3 november
vi stod och tittade ut över vattnet
du kastade sten på min spegelbild och splittrade mig där i havet

4 november
du är inte här och det är svårt att tänka på att
du inte vill vara här och frysa om fingrarna med mig
inte ha din hand i min ficka
inte göra miner i spegeln med mig
kanske borde jag namnge en båt efter dig och segla med den
tills jag upptäcker en helt ny kontinent
ett stort steg för mänskligheten är fortfarande
mindre än två steg bort från dig
mest vill jag att du ska följa med mig på kryssningen genom kroppen
och du ska peka och fråga varför fåglarna flyger bort över vintern
jag ska le och säga men älskling, det är ju vi som flyger
och jag vill att du då ska stoppa din hand i min ficka
så kommer våra händer, våra kontinenter att mötas där