tvillingpar

ljusets hastighet är 299 792 458 meter i sekunden
vad är kärlekens hastighet?
jag vill alltid färdas i den
jag fällde ut hjulen
himlen var svart
men din mage blev min landningsbana
jag och regnet föll in i dig
som tvillingpar ungefär

kvällen hade börjat ge sig av
vi gick längs hamnen
till centralen
människorna vände sig om som sidor ur en bok
gick på spårvagnarna
vinden sopade undan mina spår på drottningtorget
natten blev ett lugnt fartyg
men den ville slänga mig över bord
jag själv ville fortsätta färdas genom natten i 30 knop
jag ville vara ute med dig mörkret igenom
tills vi skulle gå in i nästa natt
eller kanske gå bakåt, in i morgonen, igen
vissa mornar kan man aldrig återskapa
såna då man äter din kroppslukt till frukost
och är mätt hela dagen
jag blåste i dina kalla händer
sen tog du bussen hem
mörkret kändes plötsligt som ett väntrum
och stjärnorna var otåliga patienter

jag kände mig ledsen
såna stunder finns det ingen klocka
bara ett tickande, utan uppehåll
tiden har bara ett slut
när man känner till den
det är svårt att få tröst av saker som
påminner om dig i såna lägen
man kan inte stilla saknad
genom att förstärka den

jag kände mig som en ballong
och ville att du skulle hålla mig i snöret
hålla mig i luften

jag ville att du skulle simma genom mig
stå emot mina vågor
mina drunkningsolyckor
min vana att översvämma alla känslor
att du skulle hålla dig flytande inom mig
inte längta efter land
stoppa mina tidvatten
stanna tills jag sköljt upp dig
tills jag torkat ut
släppts fri i havet

Håkan Hellström - För sent för Edelweiss

Musik är egentligen både en flykt och en väg hem, men det är alltid flykten som är den vackraste.
Flykten från livet, istället för de som alltid vill vara på samma plats.

"vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng, lyssna till samma regn"

Håkan Hellströms nya skiva är fin. Det är den fina scenen i början innan kaoset börjar. Den som kommer slita isär en. I vissa låtar är kaoset redan där. Det är känslorna bakom orden som betyder något, orden i sig är inte viktiga. Jag tänker att jag saknar dina handflator i mina. Jag vill vara det viktigaste och vackraste någon har gett dig. Vill höra dig lova att det alltid ska vara vi. Höra dig säga att vi alltid kommer vara sommar, aldrig kommer börja blåsa. Om det skulle hända, så är vi varandras livlinor. Men varför skulle jag någonsin låta dig blåsa ner?

"vad jag bryr mig om är att höra dig andas"

vindstilla

morgonen

jag gav dig en filt och sa
”du kanske slipper sova i jacka nu i alla fall
när jag inte är här, menar jag
och det spelar ingen roll om du går vilse i ditt huvud
så länge vi känner lukten av varandra så hittar vi hem igen”
du log. som bara du ler.
vi gick upp över göteborg, inga moln skymde oss.
sen gick vi in till lägenheten.
släckte ner alla rum.
jag ställde 5 tända ljus på badrumsgolvet.
bad dig följa dem. när du nått fram så tittade du lätt till höger.
”klä av dig och lägg dig i badkaret så kommer jag snart”, läste du.
vi badade länge den natten.
vi var vindstilla.

dagarna utan dig

jag vill så gärna vara oersättlig.
älskling, jag är det bästa du har (önskar jag)
du skulle inte överleva en dag utan mig (önskar jag)
du kommer aldrig kunna älska någon som du älskar mig (önskar jag)
jag vill att du ska drömma drömmar om mig
vakna och berätta för mig om dem
säga ”oskar, jag drömde om dig inatt.
du var jättevacker. vackrast.
fast ändå inte så som du är i verkligheten.”

du får mig att tänka mer

jag skriver inte för att öppna upp mig
utan för att dölja den del av livet som är mindre vacker
varför känns det som att man älskar ensam
men som att man hatar i grupp?
hatet kanske inte är större än kärleken
men det binder ihop fler människor.
kärleken binder bara ihop två stycken. oss.
och jag älskar dig, inte för att du är åtkomlig för kärleken
utan för att du är kärleken.

kvällen

det luktade bullar.
jag förbannade mitt luktsinne som kände det
då det ledde till att min kropp tömdes på dig
vi la oss i sängen, då du lagt din väska där
ledde det till att vi inte kunde röra varandra
med annat än läpparna
att ligga så att man bara kan röra varandra med munnen
måste vara den vackraste tortyren.
och om du kliver ur mig nu
blir min kropp vatten och strömmar bort

mer än stjärnorna för himlen, antar jag

varför svarar du inte?

24 december

julafton

du svarar inte ändå


dessa övergivna nätter

de tar kål på mig

tänker på natten

då jag 
knäppte upp dina jeans

då jag tog av dig din tröja

och vi la oss i gräset

dessa jävla ensamma nätter


men du drack mycket

det minns jag 


varför drack du något som smakar piss?

tyst, älskling

hur var du som barn?

ensam

hur då ensam?

jag hade aldrig någon att krama

mina föräldrar drack för mycket varje natt

det var inte meningen

du frågade

sara pratade om att man 
inte kan trösta

de som inte gråter

menade hon dig?

ja

sen när du hamnade på hemmet


vad gjorde ni?


vi eldade
vi var pyromaner om natten

men tidningarna skrev…

tyst!


…bara skit?


precis, bara skit

mordbrand?


ingen mordbrand

ditt hjärta är en jävla mordbrand, älskling

min rumskamrat är en pojke

han ler lite fånigt

som en clown


när man kallar honom för man

han ville se på film igår

intressant sällskap

hand i hand med ett dårhus

han är väl runt trettio

vet inte vad han heter

vem bryr sig?

kärlek, finns den, mer än i drömmar?

poetiskt sett mer än stjärnorna för himlen, antar jag


jag bara undrade

nu vet du

men… har aldrig sett stjärnorna

genom fönstret på mitt barndomsrum kanske

men de var alltid så långt bort

om dagarna kokade jag hjärtan på spisen


de kokade alltid över

natt

tänker på nattkyssar

på dig 


på mig?

alltid 


brukade inte vi hata natten?

jo, men vi brydde oss inte om livet då


vad tyckte vi om natten?


mörk

inget mer?

nej, ingenting mer


när kommer du ut?

vill smeka din tunga igen


jag ska på teparty 
med hattmakaren

påskharen och sjusovarmusen

sen kommer jag hem till dig, älskling