jag har svårt för att vara nöjd
att vara nöjd är väl ingen känsla
det är att väl att vara frånvarande av känslor
som att alla känslor fallit av en
liksom runnit ur
och att man är tillfreds med det
det är som att jag sitter på bussar jag missat
som att jag hoppar av de jag hunnit med
kan hål täckas av andra hål?
det är svårt att inte sakna dig
jag har svårt för att släppa taget om människor
jag önskar att samma människor har svårt för att släppa taget om mig
jag har så svårt för att släppa taget
sms doftar inte
ord smakar inte
vi hittade en rostig cykel i ditt förråd
jag tog tag i styret
i sommar kan vi ta den och åka iväg, sa jag
du satte dig i mitt knä, som om jag var en gunga
det var som att våra barn ställde sig bakom och sköt på
jag saknar sommaren, sa jag, jag saknar sommaren
vi gick in för att lyssna på musik.
det är vackert att lyssna på musik i ett kolsvart rum
min tröja nådde bara till armbågen
men mina läppar nådde ända ner till dina händer
kommer vi någonsin ta oss igenom varandra levande?
hur lär man sig hur man ska lyssna?
hur lär man sig vad man ska säga?
om du var stum, vilket ord skulle då vara
det första du hade gett mig, om du kunnat tala?
avslut är ett skört byggmaterial
så börja aldrig där
jag tror minnen är något man bygger ihop tillsammans
något som bara kan skapas av tvåsamhet.
jag minns inte mina ensamma stunder.
om minnet får en att snava, hur kan man då
säga att man lämnat det bakom sig?
minns man bara det man upplevt lite av?
just nu minns jag mest när du hade somnat på min arm
jag låg obekvämt och hade fått ont i ryggen
jag tänkte dra med näsan över dina kinder
men jag hejdade mig, tänkte mest varför jag någonsin skulle
vilja väcka dig när du låg där, doppade tårna i mig lite försiktigt
som om jag var början på en lång, varm sommar
